Att det förekommer trafikolyckor med vilt är väl känt. Men få personer är nog medvetna om att olyckorna inträffar allt mer frekvent. I takt med att viltstammarna har ökat på senare år, resulterade 2021 olyckligtvis i ett rekordår för antalet trafikolyckor med vilt och ren inblandade.
Problemen med de alldeles för stora viltstammarna sträcker sig betydligt längre än trafiksäkerheten. Den kraftiga ökningen har lett till ökade kostnader för skogs- och jordbrukare, en minskad biologisk mångfald och försvårar läget för livsmedelsproduktionen.
Det är några av de slutsatser som slogs fast när Viltskadekommissionen nyligen presenterade sin rapport (14/6). En av de mest iögonfallande punkterna i rapporten är dock att de årliga kostnaderna uppgår till cirka 17 miljarder kronor. För att sätta siffran i ett perspektiv motsvarar summan drygt hälften av Polismyndighetens årliga budget. Således finns det gott om anledningar att satsa på att minska de ekonomiska samhällskostnaderna.
En hel del av kostnaderna orsakas dessutom av vildsvinen – som har förökat sig explosionsartat. I mitten på 1990-talet uppgick antalet till drygt 8 000. Idag bedöms vildsvinen vara över 300 000 till antalet (DN -21). Grisarnas framfart leder till förstörda åkermarker och lantbrukare som ser sitt levebröd gå upp i rök. För att inte tala om de tusentals trafikolyckor som vildsvinen ligger bakom årligen. I jämförelse har Finland drygt 50 olyckor per år.
Däremot kryllar det inte av enkla åtgärder för att snabbt förbättra situationen. När det handlar om att minska de tilltagande viltpopulationerna och de negativa följdeffekterna krävs långsiktiga åtgärder. Främst eftersom viltansvaret är fördelat, dels mellan stat och myndigheter, och dels markägare och jägare.
För att komplicera läget ytterligare råder det dessutom en intressekonflikt mellan jord- och skogsbrukare och jägare. De förstnämnda bär generellt sett kostnaderna av viltbetesskador i skogsbruket. Inte minst möts lantbrukare av en ekonomisk smäll när grödorna förstörs av vilt, skador som har fördubblats sedan 2016, enligt Statistiska centralbyrån. Det ligger därför i deras intressen att hålla nere stammarna av stora fåglar samt klövvilt som omfattar vildsvin, älg, rådjur och hjort. Jägare ser å sin sida ofta fler fördelar än nackdelar med större viltpopulationer.
Trots den snåriga ansvarsfördelningen tycks Viltskadekommissionen vara inne på rätt spår. Särskilt när det gäller uppmaningen att regeringen behöver ta konsekvenserna på allvar genom att ge ansvariga myndigheter direktiv om att minska viltstammarna. Det kräver lagstiftning som ska justeras, nya instruktioner som ska utfärdas och förtydliganden av ansvarsområden. Det är en bra bit ifrån handlingskraftiga rubriker, men med tanke på den bristfälliga statistiken när det handlar om vilt är det i första hand en förbättrad lägesbild som krävs innan mer långsiktiga åtgärder kan falla på plats.
Naod Habtemichael är fristående skribent.