Allierade. Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj deltog 31 maj vid det nordiska toppmötet i Stockholm.
De nordiska länderna må skilja sig åt i politisk kultur. Men det finns även stor samstämmighet mellan oss i stil, i tilltal, i synen på världen och vår plats i den. Som små länder är vi beroende av en regelbaserad världsordning. Vi delar en utsatthet i närheten av ett Ryssland som för ett anfallskrig. Vi har inte utrymme för soloåkning och har ingen nytta av stora ord utan handling, samtidigt som samarbete betyder allt för oss.
Det var iögonfallande under fredagens pressträff i Stockholm med nordiska ledare och Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj med anledning av det nordisk-ukrainska toppmötet.
Det förekom inga färgstarka deklarationer eller yviga gester. Men det utstrålades en hel del stram beslutsamhet och skickades ett tydligt budskap till Ukrainas president att ett handslag här uppe i norr betyder något.
Norges statsminister Jonas Gahr Støre uttryckte det så, vänd till Zelenskyj, att vi i Norden är pragmatiska och praktiska människor och att vi håller det vi lovar. Finlands president Alexander Stubb benade ut vad Ukraina behöver på kort sikt (krigsseger), medellång sikt (rättvis fred) och lång sikt (medlemskap i EU och Nato).
Danmarks statsminister Mette Frederiksen medgav att vi ger Ukraina för lite och för sent i militär hjälp, och att vi måste ändra på det. Hon sa ”vi” trots att Ukraina hade haft en betydligt starkare ställning på slagfältet om alla allierade hade levererat som danskarna. Bara Estland har hittills gett Ukraina mer i förhållande till sin ekonomi.
Sverige har hittills varit varken först eller störst i stödet till Ukraina. Det tog ett tag innan vårt land rullade ut de riktigt stora hjälppaketen och den svenska regeringen driver inte på andra allierade. Den svensk-ukrainska överenskommelsen om säkerhetssamarbete, som nu ingicks samtidigt med Norge och Island, har kommit efter att både Danmark och Finland undertecknat motsvarande dokument med Ukraina.
Men det svenska stödet är nu riktigt respektingivande och Sverige är villigt att på område efter område ta risker där överlåtelse av försvarsmateriel till Ukraina innebär ”tillfällig nedgång i den svenska försvarsförmågan” som det heter.
Det gäller nu bara att hålla i detta. Den treåriga ramen på 75 miljarder kronor, som regeringen och SD presenterade nyligen, ser stor ut nu – men kommer inte att räcka med tanke på hur stora resurser detta krig slukar. Ramen får inte bli ett tak. Har vi inte materiel, får vi ge reda pengar.
När vi säger att Ukrainas sak är vår, måste vi visa det med plånboken.
Alex Voronov är fristående liberal skribent på Liberala nyhetsbyrån och tidigare politisk redaktör på tidningen