Skjutningarna avlöser varandra i vår stad, blodet rinner utanför skolor och förskolor. Just nu känns det inte som att det finns något ljus i slutet av tunneln.
Jag är beredd att satsa ekonomiskt oansvariga summor pengar på att de flesta unga i Eskilstuna på ett eller annat sätt kommit i kontakt med gängkriminella. Inte primärt genom att bli utsatta för brott eller för att de har särskilt dåligt umgänge, utan för att kriminaliteten är så otroligt utbredd. Det handlar om klasskompisar som säljer droger. Bekanta, eller bekantas bekanta som existerar i periferin av den organiserade brottsligheten. Kanske är det någon du spelade fotboll med när du var yngre som nu utför beställningsmord.
Poängen är i alla fall denna: detta är vår vardag, så utbrett är problemet. I den situationen är det ju inte märkligt att ungdomar blir rädda, det är inte heller märkligt att politiska krafter som livnär sig på rädsla också växer sig starkare. Vi kan se den trenden bland unga, de flockas till demagoger som presenterar enkla lösningar på komplexa problem, och jag förstår dem. Därför är det vår skyldighet som liberaler att presentera ett bättre alternativ.
Liberaler (läs folkpartister) brukar slå sig för bröstet för att de är bäst pålästa och vet bäst. Generellt är detta också sant. Problemet är dock detta: hur säljer man in tråkiga men korrekta fakta – som att längre straff inte har någon avskräckande effekt på framtida brottslighet – till någon som är vettskrämd? Det är svårt, mycket svårt. Just därför måste vi hitta vår egen berättelse om hur vi stoppar gängen. En berättelse som grundas på fakta, men som också resonerar med folks hjärtan.
Vill man göra anspråk på att formulera en progressiv politik för att knäcka gängen måste man klara av att se längre än sin egen näsa, man måste klara av att se hela samhället och de system och mekanismer som lett oss dit vi är i dag.
Nu ska ni få ännu en folkpartistisk klyscha: det handlar om skolan. Vill vi ha den minsta chans att få ordning på kriminaliteten på lång sikt så måste vi först få ordning på svensk skola. Det skulle krävas nästan en hel bibel för att få plats med alla reformer som krävs för att lösa skolans problem Att göra det måste stå högst upp på dagordningen.
Hårdare batonger och tjockare sulor på polisernas kängor är inte en lösning. Sanningen är den att så länge vi har stora problem med utanförskap så kommer problemen att bestå.
Om vi inte förändrar systemet där vissa hålls utanför på grund av vilka deras föräldrar är så kommer vi aldrig kunna bota sjukdomen, utan bara behandla dess symptom.
Jag gissar redan nu att denna text kommer att väcka starka känslor, jag kommer nog att kallas för det mesta. Men jag kan ta det, för rädda människor agerar inte rationellt, människor som fruktar för sina liv prioriterar inte att vara trevliga.
Men vill vi få bukt med kriminaliteten har vi inte råd att vara rädda, vi måste hålla huvudet kallt och agera rationellt. Annars kommer vi aldrig lyckas lösa problemen.
Jonathan Törnstrand är återkommande gästkrönikör på Eskilstuna-Kurirens ledarsida och ordförande för Luf Sörmland