Sverige brukar kallas Landet lagom. Fast det snarare borde kallas Landet extremt. Gång på gång går Sverige i stort samförstånd längre än andra. Det gäller även digitalisering av betalningar.
I våra grannländer Danmark och Norge har konsumenterna rätt att som huvudregel, med en del undantag, betala med sedlar och mynt. I Sverige räcker det med att en butik eller restaurang sätter upp en skylt om kontantlöst eller kontantfritt, det senare en obehaglig övertalningsdefinition, där ett förbud att använda ett lagligt betalningsmedel blir "fritt". Bankerna hejar på utvecklingen genom att göra det dyrare och besvärligare för företag och privatpersoner att använda kontanter. Även företag, som Slagsta glass, som vill skapa en femtiotals- eller sextiotalsstämning kan ändå förbjuda kunderna att betala med sedlar och mynt.
Digitaliseringen av betalningar och betaltjänster går fort, vilket som framhållits i en ledare den 14 juli går ut över många äldre. Deras liv blir mer besvärligt, och de kan behöva lämna ut känsliga privata uppgifter till vänner eller släktingar vilka hjälper med räkningar. Integritetshoten gäller dock alla som alltmer blir hänvisade till digitala betalningar. Vi uppmanas att ha kontanter hemma om det blir kris, men den poängen blir mindre om det på allt fler ställen inte går att använda sedlar och mynt.
Riksbanken har uppmanat till starkare skydd för rätten att använda kontanter. Efter en tidigare tandlös utredning av Anna Kinberg Batra har regeringen tillsatt en utredning om möjligheten att betala med kontanter för livsnödvändiga varor. Livsmedel, medicin och drivmedel nämns. Det handlar dock om ett begränsat område, till skillnad från den danska och norska huvudregeln om att köparen väljer betalningsmedel.
Snart kan det finnas ännu en mäktig aktör som värnar rätten att använda kontanter. EU-kommissionen arbetar för att tydliggöra rätten i hela eurozonen att använda de legala betalningsmedlen sedlar och mynt. Detta efter ett domslut i Europadomstolen om att kontanter som huvudregel måste kunna användas. Euroländerna Spanien, Österrike och Nederländerna har enligt Kontantupproret redan infört nationella regler för att skydda rätten att använda kontanter.
Är det en fråga som behöver regleras på EU-nivå, eller kan den skötas av medlemsländerna. Jag tycker egentligen att EU ofta kan vara klåfingrigt, men lockas just i denna fråga av den i praktiken ofta förekommande beslutsregeln "Politiska beslut bör fattas på högsta möjliga nivå där min åsikt har majoritet".
Sverige skulle inte behöva följa de föreslagna reglerna, då vi inte använder euron. Resultatet kunde bli att såväl euroländerna som Danmark och Norge skyddade kontanterna, medan i Sverige banker och näringsidkare fortsatt kunde försvåra användandet av sedlar och mynt. En sådan ordning kunde avskräcka turister, vilka i hemländerna vore vana vid att själva få välja betalningsmedel.
Den svaga kronan har ökat stödet för att gå över till euron. Alltfler EU-länder inför euron och alltfler svenskar gillar EU. Det gör det svårare att stå utanför EU:s gemensamma valuta. Kanske kunde en euroanslutning rädda kontanterna och återge rätten att fullt ut själv få bestämma betalningsmedel.