En förklaring till att NMR valde Dalarna som bas är, enligt Gabriel Ehrling Perers, att länet är förknippat med många positiva Sverigebilder som partiet ville kidnappa.
Selanderpriset ges till en person, grupp eller organisation som med civilkurage vågar att gå sin egen väg. Årets pristagare Gabriel Ehrling Perers visar, som det stod i prismotiveringen, på lokaltidningens roll som en samlande kraft i kampen mot högerextremism och som en garant för demokratin.
Så vem är han?
Dalkarl, europé och svensk – i den ordningen, säger han själv. Men Gabriel Ehrling Perers är också föreningsmänniskan som blev civilekonom och därefter journalist.
I mitten av 10-talet har han nyss börjat som ledarskribent på Nya Ludvika Tidning. Det är nu som han kommer att omsätta liberala ideal till handling.
Via Sverigedemokraternas öppna listor har en företrädare för nazistiska Nordiska motståndsrörelsen (NMR, då SMR) efter valet 2014 tagit sig in i Ludvikas kommunfullmäktige. Målet med att kapa SD:s mandat är långsiktigt: att etablera ett nazistiskt parti. NMR tar med samma metod en plats i Borlänge. I Säter tar nazistiska Svenskarnas parti ett SD-mandat.
Därtill vill NMR göra Dalarna till bas för nazismen i Norden. 2016 ordnas en stor nazistisk marsch i Borlänge med hundratals deltagare från flera grannländer. 2017 marscherar nazister i Falun. 2018 och 2019 i Ludvika.
Varför valde NMR Dalarna?
– Dalarnas historia är inte brunare än andras. Men landskapet förkroppsligar många positiva Sverigebilder som NMR ville kidnappa, säger Gabriel Ehrling Perers.
Han börjar skriva ledare i de liberala tidningarna i Dalarna i syfte att motverka NMR:s etablering, bevakar marscher och torgmöten. 2018 intervjuar han Förintelseöverlevaren Hédi Fried. Efter intervjun frågar hon om inte Gabriel kan hjälpa henne: 93-åringen vill komma till Ludvika för att bekämpa NMR.
Förintelseöverlevaren Hédi Fried sgav aldrig upp 93 år gammal åkte hon till Ludvika för att bekämpa NMR.
Frågan blev starten på en bred folklig samling för tolerans – och emot extremism. Gabriel Ehrling Perers gick från att argumentera i spalterna till att rusta samhällets motstånd. Med tidningen som nav samlade han människor, organisationer och företag som bestämt sig för att inte låta Ludvika och Dalarna kidnappas av nazismen.
Den första maj 2018, när NMR marscherade genom Ludvika, skedde den första stora samlingen. Därefter hölls flera stormöten, och för varje anslöt sig fler. Gabriel Ehrling Perers bjöd in några av landets främsta experter för att utbilda lärare och föreningsledare i Ludvika.
Det viktiga, framhåller han, var inte att protestera mot marschen på första maj, utan vad som hände den andra, tredje och fjärde maj och alla andra dagar. Att de människor som står i första ledet i den lokala demokratin fick stöd och hjälp.
Den 1 maj 2018 reste förintelseöverlevaren Hédi Fried till Ludvika för att bekämpa NMR. Det blev starten på en folkrörelse.
I dag vet vi vad detta arbete bidrog till. Nazisternas mobiliseringsförsök i Dalarna misslyckades. Det blev inga egna mandat, varken i valet 2018 eller 2022. NMR har splittrats och antalet nazistiska ”aktioner” har minskat drastiskt.
– Det blir inte så roligt att försöka bedriva nazistisk folkrörelse när det övriga samhället rustar sig och håller emot, konstaterar Gabriel Ehrling Perers, som också framhåller att lärdomen från Dalarna kan användas för att bekämpa all sorts extremism – som radikal islamism, vänsterextremism och våldsbejakande djurrättsaktivism.
– Vi behöver få människor att självmant välja bort extremism och vara en del av samhället – för sin egen och andras skull.
Är vi dåliga på det?
– Det finns en naivitet och övertro kring att polisen, kriminalvården och skolan ska lösa alla problem i samhället. Men det är bara en liten del som kan lösas av ordningsmakt och rättsväsende. Skolan har också begränsningar. Här måste även familjer och civilsamhälle, i bred mening, ingripa.
– Även för den som kränks eller hotas tror jag det är viktigare att medmänniskor reagerar, markerar och ger stöd i stunden, än att en person möjligen kan dömas om ett år. Det här handlar inte alls bara om nazism, utan det är otroligt viktigt att vi inte står flata mot annan typ av antisemitism eller rasism. Tillvänjning är farligt. Accepterar vi det lilla accepterar vi snart det stora, slår Gabriel Ehrling Perers fast.
Han menar också att vi måste våga prata om saker – även om det som är lite otäckt.
– Varje ny ungdomsgeneration kommer att pröva gränserna. Då måste det ta emot någonstans. Man stoppar först när man får en reaktion.
NMR demonstrerar i Ludvika. I dag har partiet splittrats och antalet nazistiska ”aktioner” har minskat drastiskt.
Är vi räddare att markera i dag?
–Ja, tyvärr och inte utan skäl. Det finns mer grovt våld i samhället. Det får väldigt många att dra sig för att höja rösten, trots att man tidigare hade gjort det. Men ilska och aggression eldas på av brist på dialog. Ta tag i problem tidigt. Ju längre man väntar desto svårare blir det.
Så hur ska man tänka som individ?
– Du är inte ensam. Det kommer var och en att märka som tar ställning och vågar prata om det som är obekvämt och otrevligt genom att markera mot extrema åsikter.
– Lokalsamhället i en stad som Eskilstuna eller Ludvika är mycket starkare än man tror. Man kan vara oense om precis allt annat och ändå vara överens om att bekämpa extremism.
