Under en period efter sekelskiftet ökade Sveriges befolkning kraftigt, främst genom hög invandring. Jämfört med andra europeiska länder hade vi även höga födelsetal. Många kommuner planerade för fortsatt kraftig befolkningstillväxt med behov av många nya bostäder. Eskilstuna siktade på 130 000 invånare 2030 och Katrineholm trodde på 40 000.
Strängnäs siktar på 50 000 invånare till 2040 och Flen hoppas på en ökad befolkning. Eskilstunas grannstad Västerås planerar för att kunna bli 230 000 invånare 2050.
Den som är tillräckligt gammal för att minnas "rekordåren" i slutet av 1960-talet kunde undra om det här kunde hålla. Då planerade kommun efter kommun för en kraftig befolkningsökning och byggandet gick på högvarv. Men så tog det stopp, planerna visade sig vara luftslott.
Nu ser verkar något liknande ut att vara på väg att hända. SCB:s befolkningssiffror för 2023 visar att Sverige som helhet ökade med bara 30 151 invånare. Nettoinvandringen var endast 21 080.
I kommunerna var siffrorna långt i från vad som krävs för att de ambitiösa målen om en större befolkning ska nås. Eskilstuna minskade med 450 invånare till 107 468. Det var minus i alla kolumner, fler dog än föddes, fler flyttade ut än in och invandrarnettot var negativt. Katrineholm tappade 280 invånare till 34 324, Flen minskade med 390 till 15 668.
Strängnäs, Trosa och Nyköping klarade sig bättre genom att fler flyttade in än ut. Strängnäs ökade med 391 invånare till 38 917. Men det är mindre än den ökning som krävs för att befolkningsmålen ska uppnås.
Till skillnad från Eskilstuna fortsätter Västerås att öka, med 1009 till 159 662 invånare. Det är plus i alla tre kolumnerna, men ökningen är långt ifrån de 2 500 per år som krävs för att nå 230 000 år 2050. Västerås bryr sig nog inte så mycket om Eskilstunas siffror, här finns snarare än fixering vid Örebro. Västerås klarade med knapp nöd att vara störst. (Hade inte Lekeberg 1995 brutit sig ur hade Örebro dock haft klart fler invånare än Västerås.)
Det finns även hack i tillväxtmotorn Stockholms län. Där är befolkningen yngre, så fler föds än dör. Fler invandrar än utvandrar. Men fler flyttar från Stockholms län än in från övriga Sverige. Stockholms stad hade 4 201 fler som flyttade ut än dit.
En del av den här utflyttningen har bidragit till att Strängnäs, Nyköping och Trosa ökar, liksom Västerås. Höga boendekostnader och bättre möjligheter till distansarbete gör att Stockholmsregionens dragningskraft minskar. Eskilstuna kan behöva fundera på varför fler flyttar från än till trots att andra pendlarorter till Stockholm ökar.
Den tidigare kraftiga ökningen i flera kommuner berodde huvudsakligen på invandringen. När den blir lägre är det inte konstigt att befolkningsutvecklingen stagnerar.
Därtill kommer att födelsetalen faller. Sverige sticker inte längre ut bland europeiska länder genom högre nativitet. 2023 var födelsetalet enligt SCB 1,45 barn per kvinna, det lägsta som uppmätts. Sörmland låg marginellt högre med 1,48 barn per kvinna. Det krävs 2,1 barn per kvinna för att befolkningen ska vara långsiktigt stabil.
Så låga födelsetal ger på sikt en kraftigt minskande befolkning, och andelen äldre ökar. Sveriges kommuner och regioner (SKR) har i sin ekonomirapport pekat på att det i sin tur gör det svårare att rekrytera tillräckligt med personal och att resurserna behöver styras om till mer äldrevård.
Tidigare talades det om att det behövdes hög invandring för att klara jobben när andelen äldre ökade. Då födelsetalen då låg knappt under 2,1 barn per kvinna behövdes en ganska liten nettoinvandring för att klara en långsiktigt stabil befolkning. Andra länder i Europa, som Ungern och Polen, med en då mer restriktiv invandringspolitik, hade lägre födelsetal än Sverige. De hade egentligen ett större behov av invandring för att undvika en stor befolkningsminskning.
Nu är Sverige i samma båt som de var då. Med nuvarande låga födelsetal skulle det behövas fler invandrare. Men i stället genomför regeringen och SD en mängd åtgärder för att hålla nere såväl flykting- som arbetskraftsinvandring.
Det är en tydlig trend att barnafödandet minskar i hela den utvecklade världen. Tidigare kunde den svenska modellen med en generös och flexibel föräldraförsäkring, kombinerad med en utbyggd barnomsorg, hålla uppe födelsetalen. Nu verkar det inte vara så. Det finns skäl att fundera över sätt att göra det lättare för barnfamiljer.
Invandringen lär inte återgå till tidigare nivåer, men den kraftiga åtstramningen riskerar att slå hårt när barnafödandet ligger på en rekordlåg nivå. I varje fall har kommunernas alla storvulna planer på betydligt fler invånare blivit inaktuella. Rekordåren är över – igen.