Ett svårt beslut: En diktatur tar gisslan för att byta dem mot dömda mördare – som är knektar i diktaturens tjänst. I Sverige finns färsk erfarenhet av den obehagliga beslutssituation som regeringarna i Tyskland och USA stått inför.
I båda fallen har man kommit fram till att det mindre onda var att gå med på byteshandel, för att få loss egna medborgare ur fängelser i Iran respektive Ryssland. I ett sådant läge finns ingen utväg som är fri från principiella problem eller risker för upprepade utpressningar.
I Stockholm, i Washington och i Berlin blev vägvalet detsamma, och hållbara skäl finns inte för att kritisera det. En skillnad finns dock: USA och Tyskland fick loss överraskande många i utbyte mot främst några agenter för Rysslands underrättelsetjänster. En av dem Sverige borde fått loss blev inte fri.
Han är kvar i iranskt fängelse med avkunnad dödsdom hängande över sig. Eftersmaken är inte god. Fast det är omöjligt att utifrån bedöma om det enbart berodde på benhård iransk omedgörlighet.
Kvar står att svenska utrikesdepartementet fick loss den gisslan som var en av deras egna, en i EU tjänstgörande svensk diplomat, och därtill ännu en svensk medborgare, som besökt släkt i Iran. De hade båda uppenbarligen fångats in för att has som gisslan i en bytesaffär.
Den Sverige inte fick loss är en läkare, verksam vid Karolinska Institutet och expert på katastrofmedicin. Anklagelserna mot honom för spioneri har aldrig varit trovärdiga. Iran har nu den utpressningsmöjligheten kvar.
USA och Tyskland är länder med mer tyngd och har uppnått mer. Putinregimen har gått in för att ta journalister som gisslan, först en reporter från Wall Street Journal och sedan en medarbetare hos Radio Free Europe i Prag, som sänder nyheter på flera av de språk som talas i Ryssland. De släpptes nu båda, tillsammans med den kände ryske oppositionsmannen Viktor Kara-Murza, som även är brittisk medborgare och återkommande medarbetare i Washington Post.
Deras fall belyser att det blir alltmer omöjligt och farligt att försöka med nyhetsrapportering med utsända medarbetare inne i Ryssland. Anna-Lena Laurén, korrespondent för Hufvudstadsbladet och Dagens Nyheter – och tidigare under flera år krönikör i Eskilstuna-Kuriren samt Selanderpristagare 2023 – fick avbryta sin verksamhet i Ryssland när risken att bli inspärrad växte.
Den som Vladimir Putin allra tydligast har önskat köpa fri, och som han högtidligt tog emot på flygplatsen i Moskva är en statligt anställd yrkesmördare, Vadim Krasikov, som säkerhetstjänsten FSB skickat ut för att ta livet av en motståndsman från Tjetjenien, som flytt till Tyskland. Mordet utfördes 2019 i en park i Berlin, där den ryske agenten kom på cykel och sköt offret bakifrån. Tack vare uppmärksamma vittnen greps han snabbt av polisen. Domen blev livstid.
Putin fick visserligen loss även några spioner som verkat i Norge och Slovenien under falska namn och falska nationaliteter. Men det var den i Berlin dömde mördaren som den ryske presidenten särskilt berömde i en inställsam TV-intervju med den amerikanske Trump- och Orbánhyllaren Tucker Carlson, svenskättling och beryktad ytterhögerpropagandist i Fox News. Krasikov är enligt Putin en ”fosterlandsvän” som ”likviderat en bandit”.
Att frige denne livstidsfånge var ett beskt piller för den tyska trepartiregeringen. Det är som om någon av de regimryska giftmördare som opererat i Storbritannien skulle ha åkt fast och dömts, men sedan släppts lös och likt Krasikov fått ta en emot en förtjänstorden i Moskva. Men vad som uppnåtts är att flera kända ryska oppositionella också släppts och nu anlänt till Tyskland. Bland dem finns en av huvudpersonerna i den Nobelprisbelönade organisationen Memorial, som samlat arkiv och spritt information om Stalintidens massmord.
Vidare har flera nära medarbetare till oppositionsledaren Aleksej Navalnyj släppts. Alla kunde räkna med upprepade fängelsedomar och stor risk att dö i fångläger. Ett tag var Navalnyj själv på tal för att ingå i den utväxling som nu blev av. I stället dödades han, i fångenskap efter att ett tidigare giftmordsförsök misslyckats.
Regeringarna i USA och Tyskland har, i samarbete med flera andra allierade, lyckats få ”bra betalt”, förutom journalisterna en rad ryska politiska fångar vars liv man i flertalet fall förmodligen räddat.
Den som inte är nöjd är som väntat Donald Trump, som försöker påstå att han snabbt och utan att betala skulle ha kunnat få gisslan fria om han åter blivit vald till president.
Men det är en annan valuta Trump skulle kunna betala med, Ukrainas frihet och demokrati. Av Trump kan väntas att han skulle lämna Ukraina i sticket – så att KGB:s efterföljare skulle kunna införa det putinska systemet även där.