Kinas tidigare ambassadör Gui Congyou var inte någon vidare diplomat. Där det borde ha varit dialog var det i stället mobbing och skrämseltaktik. Att han lämnade Sverige var en bra sak. 

På nyårsafton anlände den nya Kinaambassadören Cui Aimin till Stockholm. Officiellt påbörjade han sin tjänst i veckan. Något större väsen har ambassadören ännu inte gjort av sig. Än så länge har han inte visat samma samtalsfördärvande beteende som sin företrädare.

Gui Congyou gjorde under sina år i Sverige sig ökänd för att hota och försöka förlöjliga journalister och opinionsbildare som misshagade Pekingregimen. Ofta på ett nedsättande och aggressivt sätt. Det som en del kallade för ”vargdiplomati” var inte annat än trakasserier. 

Hotmejlen som Gui Congyou skickade till Kinakännaren och Expressenmedarbetaren Jojje Olsson borde ha lett till att regeringen utvisat ambassadören. Men så blev det inte. När han väl lämnade Sverige var det inte på den svenska regeringens order, utan Pekings.

Varför Kinaregimen drog tillbaka Gui Congyou från Stockholm är oklart. Kommunistledningen kan ha varit nöjd med hans insats och uppfyllt det syfte han sändes ut för att utföra. Eller så är regimen missnöjd med hans insats och att effekten som eftersöktes inte blev som önskat. Det kan också vara ett tecken på ett attitydskifte gentemot Sverige och att Kina vill höja sitt anseende här. Hur staters ambassadörer agerar i andra länder är inte alltid lika över tid eller överallt. Det förändras allt eftersom intressen skiftar och regeringar byts ut. Vem vet vilka kalkyler som styr denna diktaturs utrikespolitik? 

Det återstår att se vilken typ av ambassadör Cui Aimin kommer vara. På en del håll har det uttrycks att hans tid på konsulat i Los Angeles och New York gett viktiga erfarenheter av västerländsk demokrati. Förhoppningen är att journalister och andra slipper hotfulla telefonsamtal och mejl från ambassaden. Hans företrädare saknade liknande bakgrund och var mer bekant med Ryssland när han tillträdde 2017. 

Men utrymmet för den typen av personliga avvikelser är nära noll. Dessa ambassadörer är lojala statstjänstemän som företräder sitt lands utrikespolitik oavsett vilken miljö de tidigare verkat i. Deras manus skrivs i Peking.

Hans uppdragsgivare är en diktatur som förföljer opposition och fängslar minoriteter. Det som inte stämmer in i propagandan från Peking tystas och trängs undan. Samma stats myndigheter har kidnappat och fängslat bokförläggaren Gui Minhai. Han är en svensk medborgare och anklagelserna mot honom är inte trovärdiga. Kina måste frige honom och tillåta honom lämna landet. Det är krav som svenska politiker behöver ställa i samtal med den nya ambassadören. 

Sådant vill Kina helst inte prata om. Regimen fokuserar hellre på annat. Enligt pressmeddelandet på den kinesiska ambassadens hemsida är Cui Aimins huvudnummer handel och kulturellt utbyte. Det är inga dåliga ambitioner. Sådant kan komma både svenskar och kineser till gagn. Och Kina kommer vara en viktig handelspartner även i framtiden. Frågor om svenska företags förutsättningar på den kinesiska marknaden bör diskuteras. Men det betyder inte att ekonomiskt utbyte länderna emellan är oproblematiskt.

Av tiden med den tidigare ambassadören finns saker att lära. När svenska Post- och telestyrelsen (PTS) på Säkerhetspolisens inrådan uteslöt Huawei från att delta i upphandlingen och utbyggnaden av Sveriges 5G-nät var uttalanden från bolaget och Kinas utsände nästintill identiska. Det bekräftade hur nära en del kinesiska telekombolag står kommunistregimen. Denna erfarenhet bör europeiska och svenska beslutsfattare minnas när det köps in ny teknik för infrastruktur och telekom framöver.

Dock behöver detta sägas så att inte ambassadören eller någon annan missförstår: det är Kinas skärpta auktoritära hållning som ger västvärldens länder skäl till denna särskilda försiktighet. Genom att sluka Hongkong, förtrycka den egna befolkningen och fängsla de muslimska uigurerna enbart på grund av deras språk och tro.

Roten till problemet är polisstaten – inte näringslivet.