Mycket av det Facebook anklagats för de senaste åren kan nu bevisas. Tusentals interna dokument har läckts av en tidigare anställd vid namn Frances Haugen. I Wall Street Journal, Washington Post, New York Times och CNN, samt genom nyhetsbyrån Associated Press har artikel efter artikel den senaste tiden visat hur oansvarigt nätjätten beter sig och hur lite bolaget värdesätter människors hälsa och ett sunt debattklimat.
Uppgifterna är väldigt klargörande. Det gigantiska nätbolaget har gjort sig själv till en väsentlig del i förgrovningen av det politiska samtalet. Detta är en verklighet som grundaren Mark Zuckerberg och Facebookledningen inte kommer undan.
Listan med felsteg är lång. Fotodelningsplattformen Instagram, som köptes upp av Facebook 2012, har fått återkommande kritik för att påverka människors psykiska mående negativt. En del kritik har varit välgrundad, annan inte. Men det är inte svårt att se hur människor kan påverkas av att följa konton där mycket fokus läggs på utseendet.
Nu är hetsande kring skönhetsideal inget nytt. Särskilt inte inom modebranschen. Men Facebookledningen har ofta tillbakavisat eller spelat ner det problemet med Instagram trots att företagets egna forskningsavdelning dragit slutsatser att många unga tjejer mår väldigt dåligt över sitt utseende när de använder appen. Den typen av varningar har Zuckerberg ignorerat, och gjort inget för att hitta lösningar för att minska sådan skada. Företaget har ljugit för allmänheten och i amerikanska kongressen.
Inte heller behandlas alla lika på Facebook, som ledningen påstår. 5,8 miljoner högprofilkonton med mycket inflytande kan sprida desinformation, hat och hets utan att utsättas för bolagets sanktioner.
Facebook, eller för den delen andra plattformar, säger ofta att de vill ge sina användare en positiv upplevelse. Det skulle kanske kunna vara mer av kärleksfulla poster eller gulliga videor på hundvalpar – Zuckerberg pratar gärna högtidligt om meningsfulla sociala interaktioner.
Men i verkligheten är det annorlunda.
Det har kommit fram att Facebook designat sina algoritmer så att negativa och aggressiva reaktioner på nätet ges mycket bättre spridning än annat material. I praktiken innebär det att sådana poster lyfts fram där många användare skrivit långa kommenterar, och tryckt mycket på uttryckssymbolen ”arg”. Resultatet är att provokativa och konfliktdrivande budskap lättare tar sig in i människors Facebookflöden. Folk kan då få missuppfattningen att tillståndet i Sverige och världen är mycket värre än det är, och att många är argare än de egentligen är. Samtidigt kommer verkliga samhällsproblem i skymundan.
I denna Facebooks konstlade offentlighet fungerar vissa budskap, politiska åsikter och partiers ideologier bättre än andra. Olika typer av populism, högljuddhet och radikalism, inte minst från den auktoritära högern, gynnas i en sådan mylla. I interna dokument har Facebook konstaterat att poster med lögner, rasism, judehat, konspirationsteorier och desinformation sprids fort på plattformen på grund av företagets formel. Sådant som annan personal i verksamheten fått jobba med att försöka upptäcka och ibland plocka bort.
Nu är det inte nödvändigtvis så att Facebook gör folk argare än vad de är. Några forskare konstaterade nyligen i Washington Post att de som är ilskna och provokativa på nätet också är det utanför. Samtidigt betyder inte det att just dessa människor, och deras budskap, ges särskilt generöst utrymme på bekostnad av andra och annat. Snarare borde det vara det omvända. Rim och reson kunde få ta mer plats på nätet än det gör i dag.
Och även om Facebook har ett särskilt ansvar i hur företaget utformar sina styrformler bör vi alla göra vår del. Alla kan fundera på hur och vad de skriver, särskilt politiker, intresseorganisationers företrädare och andra opinionsbildare.
De som vill se statlig innehållsdirigering av Facebook och andra nätjättar är ute på riskabla vägar. Den svenska synen på tryckfrihet bör vara ett vägledande föredöme och inte undergrävas. Uppträdanderegler bör bolagen själva stå för och de borde lägga verkliga resurser på att städa upp i sina kanaler, i stället för att systematiskt brutalisera debatten.
Om det inte handlar om diktaturer eller rättslösa stater bör företagen vara behjälpliga i att identifiera och inte dölja de som är misstänkta för både hot och ekonomisk brottslighet. Facebook och liknande företag är inte telebolag eller postverk. De har en kommersiellt styrd redigering av innehållet. Med sådan ska följa ett yttersta juridiskt ansvar. I svensk tryckfrihet är detta ett ensamansvar. Med dolda hetsare och hatare, som Facebook skyddar och inte identifierar, borde, enligt svenska principer, straff- och skadeståndsansvar vid sådant som uppvigling, olaga hot och rashets drabba utgivare i Facebooks ledning.
Företag bör fundera mer över om de vill använda Facebooks annonstjänster. Vill de verkligen associeras med ett varumärke vars ägare beter sig så här illa?
