Vissa sade 48 eller 72 timmar. Andra spådde en eller två veckor. Men nu har Ukraina hållit stånd mot den fullskaliga ryska invasionen i en månad.
Och mer än så. Ukrainarna har tillfogat de ryska styrkorna avsevärda förluster och satt så gott som alla Moskvas krigsmål, mer eller mindre uttalade, utom räckhåll.
Det ska mycket till för att Kiev ska ockuperas. Den ukrainska statsmakten kommer inte att vältas. Ukraina kommer inte att ”avmilitariseras”, som det heter i rysk demagogi. Tvärtom är landet mer välbeväpnat än tidigare och kommer att så förbli genom en ström av vapen från väst. Inte heller kommer Ukraina att acceptera en säkerhetspolitisk status där man saknar allierade vid ett ryskt angrepp, något som Moskva krävt.
Denna fas av kriget har visat att den ryska krigsmakten varit kraftigt överskattad. Det vi ser nu är dåligt fungerande underhåll av styrkorna, utrustning som inte fungerar, felaktiga underrättelser, omotiverade soldater och allmän vårdslöshet och inkompetens. Av de större städerna har Ryssland bara tagit kontroll över en, Cherson. Man har inte lyckats upprätta totalt luftherravälde trots sina på pappret överlägsna luftstridskrafter, eller slå ut den ukrainska tele- och internetkommunikationen annat än fläckvis.
Även med en mycket försiktig beräkning är de ryska dödstalen enorma. Man har åtminstone sex stupade generaler och ett trettiotal döda chefer på bataljons-, regements- och brigadnivå. Bortåt en tredjedel av invasionsstyrkan beräknas vara satt ur spel.
Och även om Ryssland fortfarande kan hitta vägar till kortsiktiga framgångar på slagfältet är dess politiska och ekonomiska förluster oåterkalleliga så länge denna regim styr landet. Moskva för sitt krig så gott som i isolering. Dess få allierade är antingen klientstater (Belarus, Syrien) eller sådana som själva är internationella parior och inte har något att förlora men inte heller att erbjuda (Nordkorea).
Sanktionerna kommer att radera årtionden av ekonomisk utveckling i Ryssland. De sopar därtill bort det lilla som landet haft kvar av reklampelare, när inte bara regimnära affärsmän utan även idrottare och kulturutövare drabbas av omvärldens straffåtgärder.
I det som redan hänt och i det som ligger framför finns också dåliga nyheter. Den ryska krigföringen går från brutal till infernalisk, med avsiktliga angrepp på civilbefolkning eller rasering av hela städer. Det omringade Mariupol vid Azovska sjön, som haft en halv miljon invånare, är till stora delar en utbombad spökstad med en pågående humanitär katastrof.
Det går inte heller utesluta att Vladimir Putin, i desperation över motgångar på marken, ger order om användning av massförstörelsevapen.
Inte desto mindre talar grundförutsättningarna mot Moskva. Ukraina har motivation, resurser men också, som det visat sig, ett kunnande som Ryssland saknar.
Omvärlden bör därmed ställa in sig på en ukrainsk seger i kriget. Det var budskapet hos Eliot A Cohen, professor i internationella studier vid Johns Hopkinsuniversitetet, och författaren Anne Applebaum, som i veckan hade var sin artikel i ämnet i The Atlantic.
Det är rätt fokus. Inte förhandlingar och fred till varje pris, utan en seger som knäcker den ryska förmågan att försöka förinta Ukraina.
En fredsuppgörelse måste innebära, vilket Ukraina kräver, garantier för att Ryssland i framtiden inte ska kunna angripa landet. Det betyder i praktiken ett tillbakadragande av de ryska styrkorna från hela Ukraina, inom dess internationellt erkända gränser, och verkliga säkerhetsgarantier till Ukraina från väst. Exempelvis via utplacering av fredsbevarande trupp från Nato-länder.
Till det bör läggas ett ryskt krigsskadestånd som ska delbetala för återuppbyggnaden av det förödda landet. Pengarna kan tas från de ryska tillgångar som har frysts av sanktioner. Olika beräkningar av kostnaden för förstörelsen hittills sätter den till runt 1 000 miljarder kronor.
Vägen mot denna fred är sedan länge inledd – vapen och annan hjälp till Ukraina och sanktioner mot Ryssland. I båda delarna behövs dock mer och bättre. Ukraina ber om luftvärn med längre räckvidd och stridsflyg liksom att vi stänger Rysslands stora inkomstkällor, främst dess försäljning av olja och naturgas. Det har varit temat för president Volodymyr Zelenskyjs tal till olika politiska församlingar i väst den senaste tiden.
En snabb energiomställning är svår. Men den ukrainska civilbefolkning som lever under ryska bomber har det svårare. Liksom de miljoner ukrainare som tvingats fly från sina hem och in i en oviss framtid. Deras liv är värda våra uppoffringar.
