Skulle en högerregering med någon form av medverkan från högerradikaler ge den bästa reformkraften för att stärka den liberala demokratin? Moderaternas partisekreterare Gunnar Strömmer presenterar denna halsbrytande vinkel i ett debattinlägg i Dagens Industri.
Han listar frågor där han påstår att Socialdemokraterna hindrar medan hans regeringsalternativ kommer att driva på för att stärka demokratins institutioner.
Redan själva ingången är märklig. Alla författnings- och andra stora frågor som rör politiska beslutsformer, domstolarnas ställning och mediernas villkor avgörs i regel i bred politisk enighet. Det är en förutsättning för genomförbarhet och hållfasthet, och handlar oftast om långa processer som sträcker sig över mandatperioder.
Om Moderaterna med sitt regeringsbytesargument menar att de vill frångå det långvariga samförståndet om breda överenskommelser i dessa frågor, bör partiet säga det i klartext. Det vore onekligen en mycket uppseendeväckande nyhet.
Men så innehåller Gunnar Strömmers artikel även direkt vilseledande som gränsar mot lögn: "Regeringen [har] under den här mandatperioden klivit över röda linjer genom att i stödet till dagspressen införa en statlig prövning av god etik, som alltså går utöver rättsliga krav på mediernas etiska självreglering”.
Ja, det där är inte bra alls. Men regeringen har inte bestämt detta på eget bevåg utan tillsammans med Moderaterna. Lagen om det nya mediestödet som villkoras med att medier ”följer god medieetisk sed” röstades igenom av en så gott som enig riksdag i juni 2018. SD var emot men inte på grund av denna bestämmelse.
Ingenstans i riksdagens behandling av lagförslaget finns spår av moderat ifrågasättande av etikregeln. Trots att flera opinionsbildare, även denna ledarsida, kritiserade det här nya inslaget.
Om Strömmer vore intresserad av frågan, och inte bara av politiskt spinn, kunde han försöka se till att hans parti agerar mot det senaste påhittet från Myndigheten för press, radio och tv, som har övertolkat sitt mandat från politikerna.
Myndigheten kommer att anta en föreskrift som villkorar mediestödet med en än djupare granskning av det som publiceras, vilket vi kommenterade förra veckan. En bestämmelse mot spridning av ”felaktig och manipulerad information” och vilseledande ”kring etablerad vetenskap och kunskap” öppnar för glidande och godtyckliga bedömningar.
Strömmer reser frågan om den vetenskapliga friheten i den högre utbildningen och kritiserar en formulering i regeringens forskningsproposition. Där, skriver han, ”slår man fast att forskning och utbildning inte bara måste utövas inom de rättsliga ramar som finns, utan även ’utifrån den värdegrund som gäller’”. Det hotar den akademiska friheten, menar Strömmer.
Men han döljer för läsaren vad som står i propositionen efter den fras han citerar. Där framgår att det som kallas etik och värdegrund regleras av befintliga lagar, regler och riktlinjer. Regelverket rör etikprövning av forskning, god forskningssed och prövning av oredlighet.
Där finns även värdegrunden för statsanställda med de sex principerna: demokrati, legalitet, objektivitet, fri åsiktsbildning, respekt samt effektivitet och service. Denna statliga värdegrund arbetades fram på uppdrag av en moderatledd regering.
Kräv en annan formulering eller att riksdagen i sitt utskottsbetänkande stänger alla eventuella luckor som anses öppna för något dåligt. Men sluta klippa, klistra och hitta på.
En pikant sak för Moderaterna, apropå universitetens frihet, är Kristina Axén Olins (M) mejl häromveckan till rektorn för Malmö universitet och till generaldirektören för tillsynsmyndigheten Universitetskanslerämbetet. Hon är partiets utbildningspolitiska talesperson och vice ordförande i riksdagens utbildningsutskott – en uppenbar statsrådskandidat i en regering som ska tillgodose SD-krav för att kunna styra.
I brevet, skickat från Axén Olins riksdagsmejl, ifrågasätter hon universitetskursen ”Skolmarknaden och dess konsekvenser för skola, samhälle och synen på utbildning”. Ett klockrent försök av henne till politisk påverkan av en fri utbildningsinstitution.
Bland sina åtgärdspunkter listar Gunnar Strömmer förstärkning av den offentliga förvaltningens integritet. Låt se. Det var nu inte så länge sedan som Moderaterna ylade över Folkhälsomyndighetens val att skriva in papperslösa som exempel på prioriterade, särskilt utsatta grupper under vaccinationens Fas 3. Det slutade med att myndigheten strök exemplet ur sin vaccinationsprioritering.
Är det så Moderaterna avser förhålla sig till myndigheternas integritet om de hamnar i regeringsställning? Ifrågasätta riktlinjer för medicinska prioriteringar som sker utifrån lag? Detaljstyra dessa tillämpningar informellt? För ingen tror väl att moderata toppolitiker kommer att stilla tiga om och acceptera myndighetsbeslut som de nu gör ilskna uttalanden över.
Moderaterna är uppenbart besvärade över att andra ifrågasätter partiets demokratiska pålitlighet i samarbetet med SD. Därför klåpar partisekreteraren ihop detta alster.
Och det blir absurt även på ett övergripande plan. Om Moderaterna vill göra försvar av den liberala demokratin till en partiskiljande fråga, varför sker försvaret bäst i armkrok med ett högerradikalt SD – ideologiskt nära lierat med den liberala demokratins hårda fiender i Ungern och Polen?
