Vad är det som pågår inom Moderaterna? Frågan har ställts många gånger under de senaste åren, ofta retoriskt och uppgivet.
Senaste exempel är från Malmö. Upploppen efter koranbränningen satte igång diskussioner om vilka som deltog och vilka som låg bakom. Malmös oppositionsråd Torbjörn Tegnhammar (M) hade det mesta klart för sig.
”Bland de gripna var en majoritet minderåriga, många kring 16-17-årsåldern och någon endast 14 år. Det är människor som lever i utanförskap, ett antal så kallade ensamkommande ungdomar”, skrev han på sin Facebooksida förra helgen.
Men det stämmer inte, enligt kammaråklagare Tomas Olvmyr som leder förundersökningen. Ingen av de gripna är ensamkommande. Politiker bör vara försiktiga med att sprida uppgifter som inte är bekräftade, särskilt när det gör att en redan utsatt grupp blir än mer utsatt, sa åklagaren till Sydsvenskan.
Tegnhammar svarade att Olvmyr inte ska tala om för politiker vad de får säga och att han hade information från en poliskälla som sagt att ensamkommande deltog i upploppen. Att det som han påstod var fel dribblade han bort.
Oppositionsrådet hänvisade även till en formulering i en av Sydsvenskans artiklar. Den refererar polisens talesperson som säger att ”…det finns samstämmiga uppgifter från lokalpoliser, socialtjänsten och Malmö stad att många ensamkommande befann sig på Rosengård i samband med upploppen”.
Visst, det är högst troligt att ensamkommande fanns på Rosengård före upploppen, ”i samband med” upploppen och finns där även efter upploppen. Det betyder dock inte att några med den bakgrunden deltog i upploppen.
Men det är egendomligt att Tegnhammars poliskälla säger det som han påstår. Mina poliskällor i Malmö säger nämligen något annat. Enligt dem var det personer aktiva i Moderaterna som satte igång däckbränningen och stenkastningen, även om ingen av dem greps.
Nej, jag har givetvis inga poliskällor som säger detta. Men så kan man prata, sprida lösa påståenden. Viskningsleken i det här fallet gör att ”fanns på Rosengård” i oppositionsrådets mun förvandlas till ”deltog i upploppen” till ”greps”, och så en piruett tillbaka till ”deltog” med hänvisning till någon okänd poliskälla.
Tegnhammar är nu inte någon typisk kulturkrigare. Han är mån om att bygga goda relationer med Malmös muslimer. Exempelvis tillhör han de moderater som med kraft argumenterat mot slöjförbud. Inför helgens utannonserade koranbränning deltog han i mötet på Rosengård med bland annat judiska, muslimska och kristna ledare, för enad front mot extremismen.
Men oppositionsrådet täcker flera fält. I Tegnhammars retorik är invandrade brottslingar flerdubbelt klandervärda just i kraft av att vara invandrare. Särskilt om de har bakgrund som ensamkommande asylsökande. De är enligt honom otacksamma, missanpassade, använder droger, missbrukar asylsystemet, hatar Sverige och vill inte etablera sig.
Som framgår ovan är det många gånger minderåriga personer, barn, som Moderaternas ledande politiker i Malmö beskriver på det sättet. Oppositionsrådet vet förstås att sticka in sina brasklappar om goda invandrare, även goda ensamkommande, för att hålla ryggen någorlunda fri och göra budskapet aptitligt för folk med lite olika smak.
Lösa påståenden om misstänkta är ett problem i sig. I det här fallet kunde åklagaren dementera alltihop, eftersom det som påstods var osant och lättkontrollerat.
Men vad hade hänt om någon eller några ensamkommande hade gripits? Ska polis och åklagare låta sig provoceras av effektsökande politiker och gå ut med information om att de misstänkta är 1) invandrare, 2) ge bakgrunden till att de kommit till Sverige och 3) i praktiken peka ut deras etnicitet, eftersom det är en relativt liten krets länder som ensamkommande kommer ifrån?
Det görs då också på ett mycket tidigt misstankestadium, där personen mycket väl kan vara oskyldig, och utan att det fyller någon funktion i brottsutredningen.
Än så länge håller spärrarna hos myndigheter och yrkesgrupper som följer etiska regelverk. Folk i ansvarig ställning inom rättsväsendet har hittills varit noga med att inte peka ut och godtyckligt lyfta fram människors ursprung. Åklagare Olvmyrs tillrättavisning av Tegnhammar är särskilt hoppingivande.
Men att det förblir så är inte självklart. Normer kan förskjutas, gränser kan flyttas. Den kollektiva brännmärkningen av människor kan få fäste och skapa ett nytt normalläge.
Inom stora delar av politiken har denna förflyttning redan skett. Schabloniserande pladder som tidigare mest kom från SD och dess svans på hatsajter har spridit sig till fler partier. Och moderater på centrala positioner är drivande i denna utveckling.
