Betydande offentlig hjälp ges nu till företag som förlorar intäkter och till människor som blir av med sina jobb. Och mer kommer.
Men det finns en sektor som har kommit i skymundan: den ideella vid sidan av kulturen och idrotten. Det handlar om organisationer som ger stöd till människor i utsatthet och bevakar deras intressen, bedriver vård och omsorg, jobbar med folkbildning, erbjuder meningsfull fritid för unga. Det är äldreboenden, härbärgen, matkassar, skyddade boenden för kvinnor, stödlinjer, ungdomsläger, studiecirklar och mycket annat.
I coronakrisen tvingas de göra mer – för mindre pengar. Covid-vården ger högre kostnader för ideella organisationer som bedriver vård och omsorg med offentligt uppdrag, utan att alltid kompenseras fullt ut. Den sociala utsattheten ökar och fler människor trillar igenom de offentliga skyddsnäten, samtidigt som de stödjande krafternas intäkter sinar.
Den ideella sektorns paraplyorganisationer Forum, Famna och Giva Sverige presenterade i veckan en rapport som beskriver problemen.
En stor intäktskälla för ideella organisationer är second hand-försäljningen, som omsätter omkring 1,7 miljarder kronor per år. Den drabbas hårt av skyddsåtgärderna mot smittan. Färre människor besöker second hand-ställen. Öppettiderna begränsas. Volontärer som jobbar i butikerna är ofta äldre personer som nu måste stanna hemma.
Resultatet för second hand-verksamheten beräknas minska med 345 miljoner för 2020.
Krisen påverkar även annan insamlingsverksamhet. Fysiska möten på stan med givare blir svårare och företag som går sämre donerar mindre. Vissa välgörenhetsorganisationer oroar sig också för att fokus på corona minskar intresset för andra sociala ändamål.
Giva Sverige, med 160 medlemsorganisationer, spår att gåvorna minskar med 175 miljoner i år. Det är inte är en orimlig uppskattning med tanke på att man under förra året samlade in omkring 8,8 miljarder.
Till det kan läggas minskade intäkter från sådant som kaféer och lägerverksamhet, samtidigt som behoven ökar i coronatid. Barn har färre fritidsalternativ, de öppna mötesplatserna för utsatta blir färre och många människor i självisolering behöver hjälp med allt från matleveranser till stödsamtal.
Ideella organisationer har tillgång till en del av statens stödinsatser – korttidspermitteringar med statlig delfinansiering och sänkta arbetsgivaravgifter för mindre arbetsgivare. Men för en sektor som till betydande del drivs av volontärer gör det liten nytta. Detta är dessutom verksamheter som nu behöver expandera, erbjuda människor mer stöd, snarare än att bara övervintra.
Det är också oklart om den ideella sektorn har tillgång till det statliga systemet med hyresrabatter och lånegarantier. De stöden tycks ha utformats enbart med näringslivet i fokus.
Hur mycket pengar behöver då de ideella organisationerna? Forum, Famna och Giva Sverige sätter prislappen på det akuta stödet till 1,1 miljarder. Det är mycket pengar för staten i någon sorts normalläge, men försvinnande lite ställt mot krisstödet på hundratals miljarder som rullas ut nu.
Ett intressant förslag är att staten matchar privata gåvor till allmännyttiga ändamål. För varje krona som doneras privat tillför staten ett visst belopp, vilket ger en hävstångseffekt.
Även om den ideella sektorn nu ställer sina krav till staten är det inget som hindrar kommunerna att ge stöd, inklusive att matcha privata gåvor. Vissa kommuner gör en del redan. Men de ekonomiska hålen finns kvar, liksom de ökade behoven som de lokala beslutsfattarna ser på nära håll. Belopp som är förhållandevis små i den kommunala ekonomin skulle göra stor nytta i civilsamhället.
Ta exempelvis de två-tre miljonerna som Eskilstuna kommun – i likhet med Katrineholm och Vingåker – ger i form av presentkort till kommunanställda för att handla med i centrum. De strös ut så tunt att de inte kommer att göra någon nytta för jobben. Det hade blivit mer pang för de pengarna om de hade gått till det civila samhälle vars insatser nu är viktigare än på länge.