Nordiska banker är en svag länk i EU:s kamp mot penningtvätt och terrorfinansiering. Om det kan man läsa i nättidningen Politico 15/5.
Det handlar om att europeiska medier som SVT:s Uppdrag granskning, danska Berlingske och det globala journalistnätverket Organized Crime and Corruption Reporting Project (OCCRP) avslöjat flera storbankers försummelser av sin skyldighet att motverka penningtvätt de senaste åren. Granskningar som har lett till flera brottsutredningar och i några fall bötfällning.
Bland annat rapporterades nyligen att Danske Bank ska lämna Estland efter misstankar om penningtvätt mellan 2007 och 2015. Transaktionerna kunde bland annat kopplas till kriminella nätverk i Ryssland, i vissa fall den ryska underrättelsetjänsten, och affärer med Nordkorea.
I mars fick Swedbank en böteslapp av svenska Finansinspektionen (FI) på fyra miljarder kronor. Bankens dotterbanker i Estland, Lettland och Litauen hade stora brister i sitt arbete mot penningtvätt mellan 2015 och 2019, och hade lämnat oriktiga uppgifter om arbetet mot penningtvätt till FI. Bland annat tog bankens styrelse beslut om att inte låta myndigheterna ta del av en internrapport som beskrev stora brister i bankens arbete mot penningtvätt.
Penningtvätt, processen i vilken brottslingar använder banker och andra företag för att pengar från narkotika, olagliga vapen, människohandel och annan organiserad brottslighet ska verka legitima, är ett globalt problem och handlar om stora summor. FN beräknar att mellan 8 000 miljarder och 20 000 miljarder kronor tvättas varje år. Enligt Europol kommer cirka 1 procent av all penningtvätt i världen upp till ytan.
För att komma åt brottslingarna har bankerna ett stort ansvar, och är skyldiga att granska och rapportera misstänkta fall av penningtvätt till finanspolisen.
Grundbulten i bankers arbete mot penningtvätt är god kundkännedom. Banken ska veta vem som har konto hos dem, och identifiering är ett måste. Det handlar också om övervakning. Ofta använder sig bankerna av automatiska övervakningssystem för att följa pengar som överförs mellan konton, många banker prövar också algoritmer som lärt sig känna igen mönster. Bland annat kan sådan övervakning upptäcka när stora summor pengar flyttas mellan konton.
I januari införde EU det femte penningtvättsdirektivet, som innebär att information mellan medlemsländernas tillsynsmyndigheter och brottsutredande myndigheter nu kan delas. Detta är särskilt klokt när det kommer till misstänkta företag med komplex affärs- och ägarstruktur spridd över olika länder.
En europeisk central tillsynsmyndighet kan också vara aktuell. Något Tyskland, Frankrike, Italien, Spanien, Nederländerna och Lettland föreslagit gemensamt härom året. Estland, Ungern och Polen är några som motsatt sig en europeisk finansinspektion och i stället borde medlemsländernas lagstiftning och brottsbekämpning harmonisering prioriteras.
Den lettiska EU-kommissionären har också påpekat att problemet inte nödvändigtvis är brist på lagar, utan att upprätthållandet av dem ser olika ut inom EU. En av anledningen till det är skattepengar. Tillsynsmyndigheterna, i bland annat Sverige, måste ha tillräckliga resurser för att kunna granska bankernas penningstvättsarbete och göra fler stickprovskontroller för att upptäcka brister tidigt.
Men det handlar också om kunskapsbrist. Finansinspektionens internrevision och oberoende experter har kritiserat myndigheten för att sakna väsentliga kunskaper i att bedöma risker för penningtvätt. Mycket kan bero på hög personalomsättning och att många anställda varit nyrekryterade och oerfarna utredare. Vilket en resursökning kan råda bot på.
Myndigheten kan dela ut varningar och böter oftare till storbankerna när deras arbete inte är tillräckligt. Bland annat har finansmarknadsministern Per Bolund (MP) ställt sig frågande till om myndigheten verkligen nyttjar de regelverk den har till sitt förfogande. Han har tillsatt en utredning som ska redovisas i december för att bland annat se om så är fallet. Även Aktiespararnas vd har uttryckt att myndigheten varit alldeles för slapp mot storbankerna.
Det finns också anledning för alla brottsutredare som arbetar mot bland annat skattebrott, narkotika och människohandel, att ha god kännedom om penningtvätt. Det kan ge fler upptäckta penningtvättsfall.
Sverige ska inte vara den svaga länken i EU:s arbete mot penningtvätt.
