Sverigedemokraternas bruna historia pågår här och nu

Sverigedemokraterna är inte purungt. Partiledaren Jimmie Åkesson och partiet har suttit i riksdagen i snart tre mandatperioder.

Sverigedemokraterna är inte purungt. Partiledaren Jimmie Åkesson och partiet har suttit i riksdagen i snart tre mandatperioder.

Foto: Carl-Olof Zimmerman/TT

Lördagskrönika2021-11-20 04:55
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

För ofta kommer politiker undan när medier ställer obekväma frågor. Det är mummel och stickspår. Möjligheterna till följdfrågor kan vara begränsade på grund av tid eller format. Därför är sådana program som ”30 minuter” i SVT viktiga i den politiska debatten. Då finns tid för längre svar och intervjuaren kan ställa samma fråga igen och igen om hen inte är nöjd med svaret. Så blev det när Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson frågades ut av Anders Holmberg i onsdagens program.

Holmberg lade mycket tid på Sverigedemokraternas historia. Detta av goda skäl. Den kryllar av framträdande personer från svensk organiserad fascism, nazism och grov rasism. 

En av SD:s grundare och tidig styrelseledamot var Sven Davidsson. Han hade en bakgrund i fascistiska organisationer och var före engagemanget i SD ordförande för rashatarorganisationen Bevara Sverige Svenskt (BSS). Inom samma ytterlighetsprojekt fanns även en annan tongivande Sverigedemokrat – Leif Zeilon. Han och SD:s förste partiledare Anders Klarström hade båda varit aktiva i det uttalat nazistiska Nordiska rikspartiet.

Detta är allvarliga saker och bör behandlas därefter. När politiker får möjligheten att förklara och klargöra hur de ställer sig till sådant bör de ta den. Formatet på 30 minuter är utmärkt för att lägga korten på bordet och ta verkligt avstånd. Men det kräver att företrädare noggrant redogör för sitt partis bakgrund. Och hur resonerade de när de själva gick med organisationen?

Men i vanlig ordning är detta inte något Jimmie Åkesson är intresserad av. Under SVT-intervjun bagatelliserar han i stället partiets nazistiska bakgrund. Åkesson försöker göra tittarna osäkra om hur saker och ting verkligen var när partiet grundades. Det är prat om att det var enstaka ”individer”, att det ”säkert var så” och ”jag var inte där”. Så fortsätter han genom hela intervjun.

Men partier är inte bara de åsikter som finns i partiprogram och andra officiella dokument. Organisationer drivs av människor. Och dessa människors bakgrund och tidigare engagemang påverkar hur partiers idéer och politik utformas. Därför spelar partiers historia eller ”rötter” roll. Det vägrar Åkesson erkänna.

Trots bristen på genomgripande kritik mot sitt partis historia har SD-ledningen länge pratat om en vitbok som ska redogöra för det Åkesson under intervjun kallade partiets mindre smickrande rötter. SD ska nu ha hittat en forskare som ska få djupdyka i partiets arkiv. 

Men de opinionsbildare och politiker som velat se denna vitbok bör vara försiktiga. En vitbok är till för ett parti som har ändrat sig, som betraktar stora delar av sin historia som ett skamligt kapitel och som partiet inte vill ska förekomma mer. Inget av detta stämmer in på SD.

Strömmen av SD-politiker och partitjänstemän som blir påkomna med att rashata, vara engagerade i högerradikala projekt och organisationer, som hyllar massmördaren Breivik med mera är aldrig sinande. Partiets skamliga historia pågår här och nu. 

Sådant bortförklarar Åkesson med att partiet vuxit snabbt på kort tid och att det då lär slinka in ett och annan rötägg. Det håller inte. Partiet är inte purungt och har suttit i riksdagen i snart tre mandatperioder. Dessutom: rasister, nazister, fascister, antisemiter och konspirationsteoretiker av olika slag är inte vilka rötägg som helst. Jimmie Åkesson skulle behöva förklara hur det kommer sig att sådana människor lockas till och trivs i SD.

Men en sak som Åkesson säger i intervjun stämmer faktiskt. De partitjänstemän och politiker som utesluts av SD blir inte det nödvändigtvis för att de är rasister eller nazister. När partiet uteslöt Sörmlandspolitikern Bertil Malmberg tidigare i höst var skälet inte att han uttalat sig rasistiskt mot bland annat sydsudaneser i regionfullmäktige. Inte heller att han i tingsrätten dömdes för hets mot folkgrupp (en dom Malmberg överklagat till hovrätten). Utan att han har varit illojal mot ledningen. Partiet bryr sig helt enkelt inte om vad Malmberg sade. Och detta är ett mönster som går igen i många andra fall.

När denna text publiceras pågår L-partiets landsdagar i Linköping. De bör påminnas om att det är detta parti de gör sig beroende av genom att låsa sig vid Ulf Kristerssons högerprojekt.