Skadlig mot Sverige och rå mot människor. Det är summan av Tidöpartiernas migrationspolitik.
Det var Tidöavtalet som Migrationsverkets Generaldirektör Mikael Ribbenvik var inbjuden att diskutera i SVT-programet "30 minuter". Visserligen hade det varit bättre om det varit migrationsministern Maria Malmer Stenergard (M) som suttit mittemot programledaren Anders Holmberg. Det är hon som borde förklara en del av den skadliga politik som hennes regeringsunderlag står för. Men också en generaldirektör kan redogöra för vilka konsekvenser Tidöpartiernas politik har på sin verksamhet.
Ribbenvik sammanfattade avtalets migrationspolitik med två ord: "Stor förändring".
Och förändring är det Tidöpartierna är ute efter. Något annat ska man inte förvänta sig av en konstellation där Sverigedemokraterna ingår. Det är ett parti som vill riva upp mycket av det som tjänat Sverige väl eller som är moraliskt rätt och riktigt.
Skulle punkterna i Tidöavtalet genomföras kommer invandringen till Sverige minska, kraftigt. Det menar i alla fall Mikael Ribbenvik. Förslaget att sätta svensk medianlön (förra året låg den på 33 200 kronor) som lägstanivå för att bevilja arbetstillstånd kommer ha direkt påverkan på vilka som kan ta sig till Sverige för att jobba.
Nu gick generaldirektören inte in på vad en sådan skärpning skulle få för konsekvenser på Sveriges ekonomi, det hör inte heller till hans uppdrag. Men näringar och verksamheter som högerkonstellationen annars gärna påstår sig värna kan drabbas. Skogsindustrin och delar av vårdsektorn kan ha svårt att hitta rätt personal. Det råder dessutom arbetskraftsbrist i flera branscher – det problemet löser vi inte genom att säga stopp till människor som flyttar till Sverige för att jobba.
Även om det finns en och annan brist i dagens regelverk för arbetskraftsinvandring, som trädde ikraft 2008 efter en uppgörelse mellan Alliansen och Miljöpartiet, så är det en av de stora liberala framgångarna. När människor får flytta dit det finns jobb, oavsett vilken sida om gränsen det är, kommer det till nytta för individ, företag och ekonomi. Nu ska den så kallade "liberala borgerliga regering" kasta denna reform överbord.
Sverige ska också ta emot färre kvotflyktingar. Det står i Tidöavtalet, och har annonserats av regeringen. De senaste åren har Sverige årligen tagit emot 5 000 kvotflyktingar. Från och med nästa år ska antalet kapas till 900.
Det handlar om människor i särskilt utsatta situationer som flytt sina hemländer som FN:s flyktingorgan UNHCR bedömt behöver verkligt skydd. Och som Sverige, och andra länder, genom internationella överenskommelser, gått med på att ta emot. Genom att flytta dem från läger i Mellanöstern eller Afrika till Sverige, eller andra välmående länder, lättas bördan i lägrena.
Att sänka denna kvot är mer än en ekonomisk reglering. Det är en moraliskt oförsvarbar politisk prioritering. Visst är det så att ännu fler än 5 000 av dessa många och särskilt utsatta människorna skulle behöva omplaceras. Men 900 är mycket färre än 5 000. Den sortens nedprioriteringar måste motiveras noggrant – det räcker inte med slagordsmässigt tjoande om "misslyckad integration".
Tidöpartierna gör knappt något för att förbättra förutsättningarna för invandrare att etablera sig i Sverige. De föreslår till och med sådant som skulle motverka det i avtalet. Bland annat att permanenta uppehållstillstånd, även sådana som redan beviljats för flera år eller årtionden sedan, ska kunna göras om till tillfälliga. Det är riktigt bedrövligt. Det skulle inte bara öka den administrativa bördan. Även invandrares förutsättningar att etablera sig här skulle undermineras. Vem skulle investera tid i att utbilda sig för en svensk arbetsmarknad om de riskerar utvisas vart eller vartannat år?
Sedan är det tveksamt om lagförslaget över huvud taget är genomförbart. Svensk rätt tillåter förvisso retroaktiv lagstiftning på förvaltningsrättens område. Men det får inte ske om konsekvenserna blir orimligt betungande för den som drabbas. Dessa människor skulle slungas in i en stor osäkerhet om framtiden om de rycktes ifrån den trygghet ett permanent uppehållstillstånd innebär. Orimligt betungande är det minsta det kan kallas.
Sveriges migrationspolitik, och i synnerhet den som gäller flyktingar, har under flera år förvridits till oigenkännlighet. Tidöpartierna föreslår nu att dra åt ännu hårdare. Strypgreppet på Sveriges flyktingpolitik måste lossna. Inte hårdna.
