Nyligen presenterade Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) sin återkommande Ekonomirapport. Höstens rapport bekräftar tidigare prognoser. 2023 är ett ekonomiskt svårt år för många kommuner och regioner. 2024 kommer att bli ett ännu tuffare år för kommunerna och ett ekonomiskt mardrömsår för regionerna. Enligt beräkningarna saknas det 31 miljarder kronor nästa år. Men summan är inte jämnt fördelad: landets 21 regioner beräknas få ett underskott på 24 miljarder kronor medan de 290 kommunerna går back med 7 miljarder.

Region Sörmland har sämst ekonomi av alla regioner. 2023 hamnar verksamhetens resultat, enligt SKR:s senaste prognos, på minus 3 300 kronor per invånare. Region Örebro län som har näst sämst ekonomi beräknas hamna på minus 2 200 och Region Östergötland, som hamnar på tredje plats från botten med minus 2 000. Det finns också regioner som enligt prognosen väntas få ett positivt resultat: Region Stockholm landar exempelvis på plus 1 200 kronor per invånare.

Det finns dock ett ljus i tunneln. 2025 visar prognoserna på att ekonomin vänder uppåt igen. Det kan därför tyckas som om det är två hårda år som måste genomlevas. Men riktigt så enkelt är det ändå inte. En stor del av regionernas försämrade ekonomi beror på att inflationen lett till kraftigt ökade kostnader. Det högre kostnadsläget kommer till stor del att bestå, även då inflationen gått ned och vi lämnat lågkonjunkturen bakom oss.

Budskapet från SKR är tydligt. Regionerna måste vidta nödvändiga åtgärder för att rätta munnen efter matsäcken. Ekonomin måste komma i balans samtidigt som betalningsberedskapen (att regionerna kan betala sina räkningar och löner) säkras. 

För Region Sörmland, som måste låna pengar för att kunna betala personalens löner i december, är det här budskapet extra angeläget.

För politikerna i regionstyrelsen finns en piska att agera i form av det så kallade balanskravet. Det innebär att regionen måste upprätta sin budget så att intäkterna överstiger kostnaderna med 2 procent. Om budgetens spricker och det ändå uppstår ett underskott måste det negativa resultatet balanseras med motsvarande överskott under de närmast följande tre åren. Lyckas inte politikerna med detta kan hela regionstyrelsen tvingas att avgå.

Det gäller alltså att få bukt med ekonomin snabbt. Region Sörmland har visserligen pengar sparade i ladorna i form av den så kallade resultatutjämningsreserven (RUR), som uppgår till 3 000 kronor per invånare. Det räcker inte ens för att täcka det beräknade underskottet i år på 3 300 kronor per person.

Då återstår bara att skära i kostnaderna och/eller få ut mer verksamhet i form av ökad produktivitet från varje skattekrona. 

I alla verksamheter finns det anledning att löpande se över kostnaderna, förhandla om avtal och anpassa verksamhetens storlek efter intäkterna. Syftet med den typen av löpande åtgärder är inte sällan att värna om kvaliteten i verksamheten. Att se till att pengarna används där de gör mest nytta. 

Men de nedskärningar som nu sker i regionen är något annat. De tvingas fram av en misskött ekonomi. Då fattas beslut som varslet av 700 anställda varav 400 i vården. Regionen erkänner att minskningen av vårdpersonalen kommer att gå ut över vårdkvaliteten, men lägger varslet ändå. Den kvarvarande personalen förväntas stå ut med att en redan stressig och arbetsam vardag kommer bli ännu värre. Att arbetsmiljön, med arbetsgivarens medgivande, försämras ytterligare. 

Ledande regionpolitiker och tjänstemän har dock inte gått ut och pratat om hur de kan förbättra produktiviteten i vården. Det är inte så konstigt. För det är inga muntra siffror som redovisas i SKR:s ekonomirapport. Mellan 1995—2022 har produktiviteten i regionerna minskat med 24 procent. Även om man, som SKR uppmanar oss att göra, tolkar dessa siffror med stor försiktighet är det ett underbetyg till regionerna. 

För bland personalen, fack och professionsföreningar pratas det ofta och mycket om hur produktiviteten kan öka. Hur man kan jobba effektivare, bättre och smartare. De pekar på problem och presenterar lösningar. 

Om och om igen klagas det exempelvis på krångliga IT-system som varje dag stjäl tid från patientarbetet och ger upphov till stress och frustration. Ändå finns de kvar eller ersätts av system som är lika dåliga. Det läggs även fram förslag på hur man kan skära ned onödig administration samtidigt som man tillför det administrativa stöd som faktiskt behövs men inte alltid finns. Exempelvis att anställa en läkarsekreterare så att läkaren kan träffa fler patienter. 

Åren går utan att regionerna genomför förslagen. Att produktiviteten minskar borde inte förvåna någon.