Det har dundrat i fastighetsbranschen den senaste tiden. SamhÀllsbyggnadsbolaget (SBB) Àr i trubbel. Det fÄr efterverkningar som ocksÄ kan, om politiker och nÀringsliv inte Àr försiktiga, fÄ följder i Sörmland.
Fastighetsbolaget grundades 2016 av det tidigare S-kommunalrÄdet i NynÀshamn, Ilja Batljan. AffÀrsidén var enkel: Köpa offentliga byggnader för att sedan hyra ut dem till den tidigare Àgaren. Kortsiktigt har modellen varit framgÄngsrik. Aktiekursen har stÄtt högt. 2021 var bolagets b-aktie vÀrd omkring 60 kronor.
Men aktien har sedan dess dalat till, i skrivande stund, strax över 5 kronor. Bolagets förluster har det senaste kvartalet varit omfattande. Dess kreditvÀrdighet har sÀnkts till skrÀpnivÄ. Stigande rÀntor fungerar illa med bolagets affÀrsmodell. Noll- och lÄgrÀntan, som verkar ha hÄllit företaget flytande, gÄr mot sitt slut.
NedgÄngen har slagit mot grundaren Ilja Batljan som nu tvingats avgÄ som vd.
SBB har, för att hÄlla sig flytande, sÄlt av delar av sitt fastighetsbestÄnd. Och fler försÀljningar lÀr det bli. Enligt Dagens SamhÀlle, som sammanstÀllt bolagets lokalinnehav, Àger SBB 250 LSS-boenden, över 200 skol- eller andra utbildningslokaler, samt omkring 60 Àldreboenden. Utöver detta bestÄnd Àger bolaget Àven ett femtiotal vÄrdinrÀttningar. NÀra 30 byggnader inhyser tingsrÀtter eller polishus. Plus en del annat.
För att inte dessa fastigheter ska hamna i fel hÀnder vill VÀnsterpartiets Noshi Dadgostar, men ocksÄ Socialdemokraternas Magdalena Andersson, att staten, regionerna och kommunerna bör köpa tillbaka samhÀllsviktiga SBB-fastigheter som Àr till salu. Helst vill de se att dessa köpare ges förköpsrÀtt för att inte driva pÄ nÄgot budkrig.
Och det finns en poÀng i att staten stÀller in sig pÄ att köpa en del av fastigheterna. Polisverksamhet, domstolar och sÀkerhetspolitisk verksamhet bör bedrivas i lokaler som staten har kontroll över. Risken Àr annars att illasinnade aktörer, bÄde kriminella och utlÀndsk makt, nyttjar luckor i dagens lagstiftning.
Att SBB meddelarr att de inte tÀnker sÀlja sÀkerhetspolitiskt kÀnsliga fastigheter till oseriösa aktörer Àr sÄ klart bra, men inte skottsÀkert. Bolagets bedömning av vem som Àr en seriös spekulant behöver inte nödvÀndigtvis vara samma som SÀkerhetspolisens eller allmÀnhetens.
Dessutom Ă€r det svĂ„rt att se hur bolaget skulle kunna tacka nej till storsummor nĂ€r företaget stĂ„r vid ruinens brant. Ăven om buden kommer frĂ„n ljusskygga aktörer. Dessutom: Skalbolag eller intrikata bolagskonstruktioner kan dölja mycket. Polishusen pĂ„ Nygatan i Eskilstuna och Djulögatan i Katrineholm (som nu Ă€gs av SBB) fĂ„r inte hamna i hĂ€nderna pĂ„ sĂ„dana typer.
Samtidigt bör man vara skeptisk till förköpsidén. Det Àr en sorts "lösning" som kan störa marknaden ytterligare. Dessutom kan det bli juridiskt och praktiskt knöligt. Och dÄ SBB lÀr sÀlja fastigheterna i buntar blir det sÀrskilt besvÀrligt, eller omöjligt, för kommunerna att köpa. DÄ de enligt kommunallagen inte fÄr köpa fastigheter utanför kommungrÀnsen. Vilket Annika Wallenskog, chefsekonom pÄ Sveriges kommuner och regioner (SKR) konstaterat.
Det finns Àven lÀrdomar att dra av fallet. FörestÀllningarna om att kommunerna skulle spara pengar och oro pÄ att hyra i stÀllet för att Àga har inte visat sig stÀmma. NÀr Kommuninvest i rapporten "Att Àga eller hyra sina verksamhetslokaler" tittade pÄ frÄgan var slutsatsen att det blir billigare för regionerna, staten och kommunerna att Àga.
Nu behöver den kalkylen inte se likadan ut i hela landet. Kommuner kan ha svÄrigheter att ha rÀtt kompetens för att utveckla fastigheterna. Samtidigt innebÀr Àgande rÄdighet över lokalerna.
Det ekonomiskt trĂ€ngda lĂ€get gör ocksĂ„ det besvĂ€rligt för kommunerna att suga upp SBB-Ă€gda fastigheter. Ăven om det finns kommuner som kanske kan och vill köpa. Men de bör dĂ„ vara försiktiga. Lite talar till exempel för att kommunerna i Flen och Katrineholm skulle fungera bĂ€ttre om deköpte de fastigheter som i dag inrymmer LSS-verksamheter.
Kommuner har dock skÀl att hÄlla hÄrt i skollokaler. För Àven med sviktande elevunderlag ska kommuner bedriva skolundervisning. Att Àga skollokalerna kan vara ett sÀtt att hÄlla nere omkostnaderna pÄ lÄng sikt. För Àldreomsorgen kan det bli Ànnu viktigare, sÀrskilt i kommuner dÀr demografin slÄr Ät det hÄllet. Behoven i denna sektor kommer vÀxa kraftigt den nÀrmaste tiden och lÄng tid framöver. Det stÀller inte bara krav pÄ mer personal och rÀtt kompetens. Fler lokaler kan behöva letas fram, byggas och renoveras. Genom eget Àgande av lokalerna kan kommunerna kanske hÄlla nere utgifterna.
Avslutande tanke: De svenska kommuner som sÄlt av vissa samhÀllsviktiga fastigheter har ett och annat att förklara. Visst kan det finnas skÀl att avyttra kommunala lokaler. Men alltför ofta har pengarna frÄn sÄdana försÀljningar, inte minst i Eskilstuna, anvÀnts för att finansiera löpande kostnader. Det Àr skadlig och oansvarig politik som politiker borde lÄta bli.
Niklas Otto Olsson Àr politisk redaktör pÄ Katrineholms-Kuriren (ob lib)
