En del slags spel om pengar går lätt över styr. Fast det är skillnad på spel och spel. Kasinospel på nätet kan upprepas och upprepas i snabb takt. Det är så lätt att när det blir vinst satsa igen – och förlora även det som vunnits.
Ganska ofta förstör spelaren sin privatekonomi, och ibland dras även nära anhöriga ned i fattigdom.
Det behövs inte datorer och Internet för det, även om det underlättar. Stora förmögenheter och stora förskingrade pengar har i århundraden slukats av hasardspel. Sörmland står för det i historien mest drastiska svenska exemplet – ministern, ambassadören, landshövdingen, högerpartiledaren och storförskingraren Henning Hamilton på Hedenlunda utanför Flen. Han spelade på kasinon som etablerats i tyska delstater, sedan de förbjudits i Frankrike.
I dag är kasino, med insatser på internet, en företagsform som i ena ändan bygger upp miljardtillgångar hos spelbolagsägare. Det bedrivs både i statligt godkända och i olicensierade former, och det ruinerar många.
Ingen av dessa följder kommer av förenings- och folkrörelselotter eller andra lotterier som ger viktiga inkomster till idrotts- och många andra ideella organisationer. Dit hör bland annat Bingolotto och Postkodlotteriet.
Hur behandlar svensk politik dessa två ytterligheter av spel – den mest farliga och den minst farliga?
En rad nätkasinon är nu licensierade, med regler som ska förebygga en del grövre övertramp. Dessa regler har Spelinspektionen i Strängnäs ett sjå med att upprätthålla. De är inte så starka att de hindrar att miljarder spelas bort. Möjligheter att som en del andra EU-länder spärra hemsidor och IP-adresser för utländska spelbolag som saknar licens har inte utnyttjats.
En bestämmelse om att i bank- och giroväsendet spärra betalningar till och från sådana bolag har varit svår att tillämpa. Den byts nu mot krav på att betalningsförmedlingsföretag ska bli skyldiga att lämna uppgifter till Spelinspektionen som kan möjliggöra att inspektionen i stället agerar med stöd av förbudsregeln mot att främja olicensierat spel. Ger det resultat? Kanske.
Men nätkasinobolagen kan i stort sett njuta av sina goda villkor. Annat är det med de lotterier som är viktiga för idrottsrörelsen och annat föreningsliv. Där förbereder Tidöregeringen en proposition om att försvåra deras lottförsäljning. Lagrådsremissen kom nyss och är signerad av biträdande finansministern Niklas Wykman (M).
Den gäller skriftlig beställningsbekräftelse från lottköparen av ett slag som numera finns för olika slags kommersiell telefonförsäljning. Detta har utretts, och 2021 konstaterade utredningen att de enda lotter som delvis säljs med telefonförsäljning är just föreningslotter och sådana lotter där överskott fördelas mellan rader av ideella organisationer.
Det är små problem för konsumenter. Avtalen som ingås är normalt inte bundna under viss tid. De är enkla att säga upp. Det rör sig om begränsade belopp.
Men här minsann vill regeringen att riksdagen ska gå hårdare fram – inte mot nätkasinon utan mot föreningsliv och folkrörelser. Det utredningen ansåg onödigt ska ändå genomdrivas. Det kommer väl inte att helt omintetgöra föreningslotterierna, men försvåra kan det.
Det är inte en isolerad händelse. Jämför nedskärningen av anslag till folkhögskolor, som ofta har folkrörelser som huvudmän – och nästa hårda nedskärning riktad mot studieförbunden, som också har en betydande roll i det småskaliga och ofta förenings- och kyrkoanknutna kulturlivet.
Tidöandan är omisskännlig. Skiva för skiva försämras ekonomiska villkor för det ideella föreningslivet. Där finns några av de viktigaste idéburna motkrafterna till de mer radikala högerambitionerna.
Men Timbro- och SD-faktorerna i Tidöpolitiken är nog ändå inte hela förklaringen. För vem försvarar det föreningsburna, om det verkligen gäller?
Inte de statliga universiteten. Där är känslorna inte starka för folkhögskolans bildningsvägar.
Inte de stora städernas kulturinstitutioner och riksmediernas kulturbevakning. De är fjärran från myllret av småskaliga musik- och andra kulturaktiviteter på gräsrotsnivå, ofta i samverkan med just studieförbunden.
Inte det kommersialiserade övre skiktet i idrottslivet. Det har en annan ekonomisk verklighet än den breda amatöridrottens vardag, där lotteriinkomster och medlemmars obetalda arbete bär upp så mycket.
Spelandets ledsammaste följder, som syns så mycket mer på gräsrotsnivån, i fattigdom, skulder och söndertrasat familjeliv – det kommer inte av föreningslotter av något slag. Det kommer däremot från de nätkasinobolag som verkligen inte får lida, vare sig av Tidö- eller av annan politik.
Åke Wredén är tidigare medarbetare på ledarredaktionen.
