Region Sörmland måste låna pengar för att kunna betala personalens löner i december. Det var ett av flera bistra besked om regionens ekonomi i förra veckan. Ett annat var ett sparpaket som bland annat innebär att cirka 700 jobb kan försvinna från sjukvården och regionens kulturverksamhet.
Hur kunde det gå så här illa?
Det är naturligtvis frågan man måste ställa sig nu när regionen panikartat med hjälp av sparpaketet försöker minska sina kostnader med över 900 miljoner kronor och det totala underskottet under 2023 beräknas uppgå till 1,2 miljarder kronor.
Regionstyrelsens ordförande Christoffer Öqvist (M) förklarar att det bland annat beror på att regionen fått kraftigt ökade kostnader för räntor, energi och pensioner.
Det förklarar en del av problemet, men inte hela. Alla regioner har fått tampas med dessa kostnadsökningar det senaste året, vilket bidragit till att samtliga regioner beräknas gå med underskott i år. Men skillnaderna mellan regionerna är stora. De beräknade underskotten 2023 går från 500 kronor per invånare till 4 000 kronor (DS 16/6).
Och det är Region Sörmland som har det största underskottet av alla regioner, 4 000 kronor per invånare. Det borde inte förvåna. Sörmland hade även störst underskott av alla regioner 2022, då med 2 472 kronor per invånare.
Men regionens minoritetsstyre (M+VFP+KD+C) verkar märkligt nog ändå inte ha insett hur illa läget är förrän nu, då de tvingas låna pengar för att betala löner.
Tid och kraft har i stället ägnats åt annat. Efter en överenskommelse med oppositionen höjdes exempelvis politikerarvodena rätt saftigt för flera nämndordföranden i år. Men nu verkar det bli stopp för fler höjningar. I regionens sparpaket finns ett förslag om frysta arvoden nästa år.
Under våren ägnade styret mycket tid och kraft åt turerna som omgärdade avskedandet av regiondirektören Jan Grönlund. En affär som hanterades så klantigt att den till slut kostade regionen 6,7 miljoner kronor.
Regionen har dock försökt att spara pengar. Inte minst genom att minska personalen, exempelvis genom hyrstoppet av sjuksköterskor. Nu går man vidare med nya nedskärningar och en stor del av dem väntas ske inom vården. Målet enligt sparpaketet är antalet anställda ska vara lika många som i april 2019.
"Till syvende och sist är det personal som kostar", säger Christoffer Öqvist till tidningen.
Absolut, personal kostar. Samtidigt står och faller en stor del av regionernas verksamhet med personalen. Det är deras händer som vårdar patienter och kör kollektivtrafikens bussar. Det kommer man inte ifrån. Redan nu erkänner därför regionen att uppsägningar kommer leda till sämre vård.
Det finns även andra förslag i sparpaketet. Regionens nämnder får exempelvis ingen uppräkning av sina budgetramar. Det innebär att den ekonomiska svångremmen dras åt för verksamheterna de basar för. Taxor och avgifter ska ses över. Med andra ord lär det bli dyrare att söka vård och åka med kollektivtrafiken.
Problemet är att det här inte lär räcka. Har man landets sämsta ekonomi behöver man göra mer. Inte minst sätta sig ned och prioritera bort delar och avdelningar av verksamheten som inte hör till kärnverksamhet. Det är en smärtsam, men nödvändig, process. För det kommer att bli värre innan det blir bättre. 2023 har varit ekonomiskt tufft år för regionerna, 2024 kommer att bli ännu värre.
Regionen kan dock göra mycket och det snabbt. Det beror på att regionen har ett grundlagsskyddat självstyre som ger dem stora möjligheter att bestämma och styra över den egna verksamheten. I självstyret ingår även rätten att ta ut skatt för att täcka verksamhetens kostnader.
Sörmland har Sveriges lägsta regionskatt. Det borde därför finnas utrymme att höja skatten. Men ekonomin är som bekant inte bara ansträngd för regionen, utan för de flesta som betalar skatt. En höjning av regionskatten (som är en del av den kommunala inkomstskatten) slår därför hårt – inte minst mot dem med lägst inkomster – eftersom den tas ut från den första till den sista intjänade kronan. Att arbeta blir mindre lönsamt för alla. Lägre disponibla inkomster minskar dessutom utrymmet att spendera pengar. Något som minskar lönsamheten för många som driver företag. En höjning av skatten kan därför få negativa följer för hela samhället.
Men regionen har lovat att inte höja skatten. Om de kan hålla löftet återstår att se.
Frågan som ställdes i början av den här texten: hur det kunde gå så här illa har egentligen inte fått något svar.
Problemen är som det konstateras ovan inte nya. Men under pandemin kunde regionens ekonomiska problem döljas av de extremt generösa statsbidrag som östes över regionerna. Därmed försenades nödvändiga strukturomvandlingar, som nu kommer att tvingas fram. Ansvaret för att inte mer gjorts tidigare faller tungt på det gamla styret (S+C+VFP).
Socialdemokraterna har dock rätt i sin kritik att det nya styret (M+VFP+KD+C) borde ha gjort mer tidigare. Men det vore samtidigt klädsamt om partiet samtidigt tog sin del av skulden för den uppkomna situationen. Nu tycks de i stället hoppas på väljarnas dåliga minne för att undkomma sin del av ansvaret.
Nu måste regionens styre och ansvariga tjänstemän kavla upp ärmarna och börja jobba. De har inte längre något annat val.
