Härom dagen gick en önskan i uppfyllelse för Strängnäsbon Elisabeth Buck. Elva släktingar från olika platser i USA kom på besök för att fira midsommar med sin svenska gren.
‒Det känns så jäkla roligt att ha dem här och att så många kunde komma, säger en märkbart rörd Elisabeth Buck när vi ses vid Barva bygdegård.
Där har hela gänget har varit på plats sedan morgonen och hjälpt till att klä den mäktiga stången som ska resas till folkmusik några timmar senare. En Barvatradition som för övrigt startade redan 1743.
‒Min mamma emigrerade till Amerika 1945 och bosatte sig i New York. Där träffade hon pappa och jag och mina bröder föddes där. När pappa gick bort 1954 tog vi fartyget Gripsholm över Atlanten och flyttade hem till Sverige igen, men jag har alltid haft kontakt med släkten i USA, berättar Elisabeth Buck.
På senare år har hon rest flitigt till USA och hälsat på sina kusiner som bor på olika håll i landet.
‒På senaste resan tänkte jag att: Nu är det ändå dags att de kommer över till Sverige, allihop och hälsar på. Så blev det, mycket tack vare min kusin John som är ett ess på att organisera saker, säger hon.
Torsdagen spenderades i huvudstaden och superlativen haglar när de beskriver hur vackert de tyckte att det var där. På kvällen återvände de till Elisabeth Buck i Strängnäs och började repetera de obligatoriska sång- och dansmomenten.
‒Vi har övat på Små grodorna , hålla hand i ringdans och den där med "The priest and the crow" som avslutas med att alla faller platt till marken. Den är nog den roligaste, fast lite konstig också, säger sjuttonåriga Franny Herb som är i Sverige för första gången.
Någon amerikansk variant på det svenska midsommarfirandet finns inte. De högtider som släkten Buck och de allra flesta amerikaner i stället uppmärksammare är vårens Memorial day, för att hylla krigsveteraner, Independence day, 4:e juli, som är den amerikanska självständighetsdagen och Labor day, som alltid infaller den första måndagen i september.
‒Det är jättekul att ha dem här så vi får chans att visa upp våra traditioner. Vad som är normalt för oss kan de uppfatta som lite konstigt. Vi har pratat mycket om den där majstången, säger Elisabeth Bucks dotter Sonia Buck och skrattar.
Förutom nya lekar och märkliga danser är det en hel del i mat- och dryckesväg som är nytt för de flesta av de amerikanska släktingarna. När sillen förs på tal så blir flera av dem snabbt lite tystare och några får något ängsligt i blicken.
‒Jag minns att pappa alltid ville ha sill på nyårsafton när jag var liten. Jag förstår inte varför. Jag smakade en gång och tyckte inte om det. Det här med snaps låter däremot spännande. Det är ovanligt i USA, men det har jag provat och det var riktigt skoj, säger Kathy Buck och nickar gillande.