Oppositionsrådet Marianne Andersson (C) var en av politikerna som satte ner foten. Hon tycker inte att frågan är tillräckligt utredd, och framför allt att inte tillräckligt många har fått tycka till om den.
‒Här står nu ett torn på kommunal mark utan att det finns ett politiskt beslut i någon annan nämnd än teknik- och servicenämnden, och kommunen förväntas stå för driften.
Hon medger att hon själv, som ordförande för dåvarande teknik- och fritidsnämnden, var försiktigt positiv till ett utsiktstorn på Långberget när det digitala medborgarförslaget kom 2014. Men hur ärendet har hanterats har gjort henne mer negativt inställd.
‒Det var ett av de första e-förslagen som kom. Det var nytt och man visste inte riktigt hur man skulle hantera det. Det har vinglat omkring lite i beredningen, säger hon.
Nu är tornet redan byggt, men om frågan hade kommit till kommunfullmäktige innan dess tror hon att hon skulle ha röstat emot.
‒Men framför allt hade jag velat utreda frågan mer. Vad tycker Strängnäsborna om att det byggs ett stort torn i ett orört skogsområde vid centrum?
Hon och Madeleine Bilberg (MP) röstade för avslag till gåvobrevet, medan Sixten Skullman (M) yrkade för återremiss med stöd av Strängnäspartiet.
‒Det var helt enkelt för många ledamöter som ansåg att underlaget var otydligt och därför var det bättre att återremittera ärendet för att förtydliga, samt klargöra eventuella juridiska konsekvenser av ett avslag, säger han – och det blev alltså kommunstyrelsens beslut.
Nu ska teknik- och servicekontorets chef Lars Ekström och kommunens chefsjurist Ulf Broström titta närmare på gåvobrevet, innan politikerna tar ställning till det på nytt.
‒Vi ska undersöka om det ens skulle gå att säga nej till gåvobrevet, eftersom teknik- och servicenämnden redan har fattat beslut om att godkänna medborgarförslaget som innebar att kommunen skulle ta över driften när tornet var färdigbyggt. Men vi har inte börjat titta på det än så det går varken att säga bu eller bä just nu, säger Ulf Broström.
Han förklarar hur det kommer sig att frågan om Kungstornet bara behandlades i en nämnd, inte i kommunfullmäktige:
‒När e-förslaget kom bestämde kommunfullmäktiges presidium att ärendet skulle skickas till teknik- och servicenämnden för beslut, inte för beredning. Om det skickas för beredning i en nämnd blir det sedan kommunfullmäktige som beslutar.
Teknik- och servicenämnden godkände e-förslaget under förutsättningen att samhällsbyggnadsnämnden beviljade bygglov. Men frågan blev aldrig någon egen punkt på samhällsbyggnadsnämndens möte. Det förklarar Ulf Broström:
‒Alla bygglov tas inte upp på mötena, utan nämnden delegerar. En delegat räknas också som en del av nämnden. Massor av beslut fattas på det här sättet, till exempel byggärenden, socialärenden och alkoholhandläggning. Så formuleringen hade lika gärna kunnat vara "under förutsättningen att de får bygglov".
Strängnäspartiet är också kritiskt till bygget av Kungstornet, och har skrivit flera debattartiklar i Strengnäs Tidning om frågan.
"Beslutet att på Långberget bygga ett tio meter högt utsiktstorn har alltså fattats av sex nämndledamöter och en tjänsteman. Vare sig kommunstyrelsen eller kommunfullmäktige – kommunens högsta beslutande församling – har haft frågan uppe för beslut" skrev Niclas Samuelsson (STRP) i november 2016.
Han står för sina ord än i dag.
‒Vi har varit tveksamma till processen hela tiden, och nu är det bra att fler har fått upp ögonen för det här, säger han.
Vad hoppas du ska hända nu?
‒Nu är det ett svårt läge eftersom tornet redan står där, så det är egentligen lite sent. Men jag vill att man ser över gåvoavtalet och tittar närmare på om det verkligen kommer att kosta kommunen 50 000 kronor per år i underhåll, eller om det blir mer eller mindre. Kanske är det bättre om någon annan äger och driver det?
Rolf Wallinder skrev e-förslaget och är den som har drivit hela projektet med Kungstornet. Han är inte så bekymrad över att politikerna återremitterade gåvobrevet.
‒Det är deras business. De ser väl inte värdet som många andra ser, att tornet är en enorm turistattraktion, säger han.
Han berättar att föreningen Kungstornet har bestämt sig för att sköta driften av Kungstornet under de första tre åren, med hjälp av intäkter de redan fått via reklamskyltarna på tornet. När kommunen tar över ägandet, får de också rätten till kommande reklamintäkter.
‒Men vill kommunen inte ha det så behåller vi det helt enkelt, eller så säljer jag det till någon annan, säger Rolf Wallinder.