Han var ju en trevlig kille. Det är i grund och botten förklaringen till hur en vikarie som anklagats för sexuella trakasserier av en kvinna på ett serviceboende för funktionshindrade ett fick en fast anställning på boendet i stället för att polisanmälas och utredas.
Anders Karlsson, ansvarig områdeschef i Eskilstuna kommun, uttrycker det lite elegantare i en artikel i tidningen: ”Han hade vid tillfället bra renommé och hade fungerat på boendet.”
Karlsson erkänner dock utan omsvep att det gjorts ett antal fel i hanteringen av ärendet. De tydliga riktlinjer och rutiner som finns och som ska skydda brukarna har inte följts.
Fem månader efter att anklagelsen framförts anklagar även en annan kvinna på boendet mannen förr sexuella trakasserier. Först nu inleds en personalutredning. Den visar att mannen smygläst den första kvinnans journaler vid 15 tillfällen. Intrånget i kvinnans journaler ligger till grund för att mannen avskedas av kommunen. Mannen nekar till alla anklagelser och en arbetsrättslig tvist ska pågå.
Precis som i många andra sexualbrottsfall står ord mot ord, vilket gör dessa fall svåra att bedöma.
Det är därför som det är så viktigt att både ha och följa riktlinjer och rutiner – i synnerhet på arbetsplatser där man ansvarar för personer som inte alltid har förmågan att höja sina egna röster: barn, unga eller som i det här fallet funktionshindrade.
Även om vi inte vill tänka på det vet vi att förövare – både män och kvinnor – lockas till de här miljöerna.
Jag vet, ingen vill misstänka sina kollegor. Det är också lätt att tro att man kan skilja agnarna från vetet. Att man skulle lägga märke till om något inte stod rätt till.
Det är bara att man inte gör det. De skickligaste sexualförbrytarna kan fortsätta år efter år utan någon i omgivningen har någon misstanke. Därför behöver varje enskild anklagelse utredas av någon utanför arbetsplatsen, som kan betrakta de inblandade med en neutral blick.
En utredning kan dessutom lika gärna komma fram till att det inte begåtts något övergrepp som att det gjort det.
Enligt Anders Karlsson har man i samtliga verksamheter nu lyft frågan om vikten att gå vidare med en polisanmälan. Det är bra, men det är lika viktigt att man pratar om den instinktiva känslan att det är möjligt att det finns förövare på andra arbetsplatser, men inte på min.
Om de senaste årens debatt om sexualbrott och Metoo-rörelsen borde ha lärt oss något är att den här typen av övergrepp sker överallt och kan drabba vem som helst. Att förövarna finns ibland oss och kan vara hur trevliga som helst.