Den politiska majoriteten i Eskilstuna – S, M och C – vill sända en signal till utrikesfödda utanför arbetsmarknaden att språket är nyckeln till jobb, menar kommunstyrelsens ordförande Jimmy Jansson (S) i intervju med EK/ST. Det gör majoriteten genom att skriva in följande mening bland de så kallade inriktningspunkterna inför budgeten för nästa år:
”För att jobba i Eskilstuna Kommun förväntas tillräckliga kunskaper i Svenska Språket finnas.”
Säga vad man vill om svenskkunskaperna i kommunens organisation generellt, men det är uppenbarligen si och så med dem i den politiska ledningen.
En nyckelmening som påtalar vikten av svenska är skriven som om den google-översatts från något ovanligt språk. Tre ord som ska ha liten bokstav har stor. Den passiva formen och den ofullständiga meningen luddar till syftningen om var de där kunskaperna i svenska ska finnas.
Och så är det ordet ”tillräckliga”. Det betyder inte högre än i dag. Det betyder inte ens lika höga som i dag, eftersom det inte relaterar till någonting och konkretion saknas. Tillräckligheten gör hela meningen till en truism utan egentlig innebörd.
Detta handlar nu inte bara om att vissa politiker är ovänner med sitt modersmål. Bristfälligt språk avslöjar ofta en bristfällig tanke.
Eskilstuna kommun har av allt att döma identifierat ett problem, att en del anställda inom omsorgen inte behärskar svenska på en nivå som bör förväntas. Orsaken är dock känd för alla som vet något om personalsituationen inom denna verksamhet. Kommunen sätter inte sina språkkrav utifrån någon sorts missriktad snällhet.
Jimmy Jansson säger det själv i artikeln: Kommunen kan inte välja och vraka utan anställer de personer som finns att tillgå, även om de har stora språkbrister.
Lösningen måste då vara att Eskilstuna kommun höjer sina ambitioner i att språkutbilda sina anställda. Det ligger i arbetsgivaransvaret. Avsikten uttrycks också i majoritetens dokument, den står i meningen före rappakaljan: ”Som ett led i att säkra den långsiktiga kompetensförsörjningen inom vård- och omsorgsverksamheten kommer arbetsförlagda utbildningsinsatser att genomföras för att stärka såväl vård och omsorgs- som språkkunskaper.”
Det är utmärkt. Om det utförs rätt räcker det väldigt långt. Majoritetspolitikerna borde lägga fokus på den typen av kärnuppgifter, i stället för att klura ut hur de ska skicka diverse signaler och ägna sig åt spinn som de uppenbarligen inte behärskar.