Inte bara i Sverige har det ryska angreppskriget mot Ukraina utlöst politiska beslut om nya försvarssatsningar. Den nya tyska regeringen, av socialdemokrater, liberaler och gröna, har aviserat en 100-miljarderssatsning, i euro. 1 085 miljarder i svenska kronor.
Bakgrunden är att Tyskland dragit benen efter sig med de överenskommelser om riktmärken för försvarsutgifterna som hade gjorts inom Nato. Luckorna i förråd och beredskap lär vara besvärande stora.
I Danmark har fem partier just enats om en ökning av försvarskostnaderna med mer än en tredjedel. Luftvärn hör till det som eftersatts där. Dessutom görs en akutinsats för både militära förstärkningar och humanitära insatser, på i svenska pengar dryga tio miljarder.
Den danska höjningen, upp och förbi Natos riktmärke på två procent av nationalprodukten, väntas ta cirka ett årtionde. Det kan hända mycket från och kring Putin på den tiden. Men anskaffning av vapen och avancerad elektronik samt utbildning av militär personal tar tid. Räkningarna för det som beslutas nu sprids över en följd av år.
Den danska överenskommelsen innehåller en del som har rötter i särdrag i dansk politik, som vi inte bör missförstå i Sverige. De fem som enades, och som inte bjöd in övriga partier till samtalen, är i stort sett de som deltagit i danska regeringar under senare år.
Att översätta till svenska förhållanden blir aldrig riktigt rätt, så olika som partistrukturen är. Men i grova drag skulle de fem i Sverige motsvara de partier som var med i Fredrik Reinfeldts och Stefan Löfvens regeringar. Ungefär så har också viktigare svenska försvarsuppgörelser varit förankrade – och behöver förankras också framöver.
Speciellt för Danmark är att landet i början på 90-talet kom att stå utanför de försvars- och utrikespolitiska delarna av EU-samarbetet. Det har blivit alltmer besvärande. Bland annat har Finlands president Sauli Niinistö understrukit vikten av att stärka sådana delar i EU-arbetet.
Det de fem partierna nu vill komma loss ur är ett av fyra undantag som tillkom efter ett nej i en folkomröstning om ett av de viktiga fördragen om utvidgat EU-samarbete. Efter att undantagen lagts till blev det i stället ett ja i nästa folkomröstning.
Därför är det omöjligt att nu undvika folkomröstning. Den hålls i början av juni. Det finns inte en så stor majoritet i folketinget att beslutet skulle kunna tas bara där.
Det tidiga 90-talets danska EU-skepsis har till stor del tonat bort – men inte hos en del flygel- och småpartier i den starkt uppsplittrade danska politiken. Det är inte heller Nato det handlar om, där är Danmark sedan länge en mycket aktiv medlem.
Den danska omröstningen kommer alltså att gälla något annat än Natofrågan i Sverige och Finland, där månader av folkomröstningskampanjer skulle sätta snurr på desinformation och splittringsförsök från Putinregimen och dess västeuropeiska medlöpare.
Att de fem danska partierna ändå vill ha folkomröstning beror på låsningar som tillkom genom folkomröstning för cirka 30 år sedan, och som inte kan lösas upp på annat sätt.