Handelsförhandlingarna mellan EU och Storbritannien kärvar. En lag som i måndags gick igenom det brittiska underhuset kan leda till att överläggningarna får ett abrupt och avtalslöst avslut. Detta bör undvikas.

Lagen innebär att den brittiska regeringen ger landets ministrar möjligheten att bryta mot vissa villkor i utträdesavtalet med EU. Lagförslaget rör den del som kallas Nordirlandsprotokollet. Bland annat vill regeringen kunna strunta i EU:s regler om statsstöd i Nordirland. Storbritannien vill kunna ge brittiska företag fördelar, vilket EU-kommissionen inte alls vill se.

Regeringen medger att lagförslaget innebär ett brott mot fördraget och internationell rätt. Den brittiska oppositionen, men också några välkända konservativa, däribland tidigare premiärminister Theresa May, har kritiserat lagförslaget. Andra länder måste lita på att avtal med britterna hålls. Vad gör detta med Storbritanniens anseende?

EU-kommissionen har gett den brittiska regeringen till slutet på månaden att dra tillbaka lagförslaget. Frågan kan mycket väl rinna ut i sanden, i det brittiska överhuset har regeringen inte majoritet och kritiken större. Men om man drar frågan i långbänk ökar risken för att EU tar till rättsliga åtgärder.

Det handlar också om annat. Under tiden både Storbritannien och republiken Irland varit medlemmar i EU har Nordirland och resten av den irländska ön kommit varandra närmare. Bland annat är arbetsmarknader sammanvuxna. Resor och handel över gränsen är också vardag.

Nordirland, kommer till stora delar att vara kvar i EU:s inre marknad, även efter övergångsperioden. Det regleras i Nordirlandsprotokoll, och när perioden är över, kan olika kontroller eller tullar mellan Nordirland och resterande Storbritannien bli aktuellt.

Men brott mot protokollet och internationell rätt riskerar öka oron på båda sidor om den brittisk-irländska gränsen. Om regeringen kan bryta mot denna del av avtalet, varför inte andra? Kan det bli gränskontroller mellan Nordirland och Irland? En sådan utveckling riskerar inte bara begränsa den ekonomiska utvecklingen i regionen, utan kan också elda på tidigare nordirländska konflikter.

Det kan vara så att Johnsons lagförslag är ett förhandlingstrick för att tvinga EU till eftergifter. Bland annat kan det handla om att den konservativa regeringen är tämligen mån om att hålla hårt i landets fiskerättigheter. Och flera EU-länder har intresse av att fiska i brittiska vatten. För Storbritannien är det inte i huvudsak en fråga om ekonomi, utan om symbolik, då regeringen på hemmaplan talat varmt om behovet att ha kontroll över sina vatten. I detta behöver Boris Johnsons regering släppa prestigen.

Men det är i så fall ett väldigt riskfyllt trick där både landets internationella anseende och ekonomi äventyras. Ett avtal EU och britterna emellan måste bli av.