Som barn fick Madeleine Albright asyl två gånger. I Storbritannien, då föräldrarna flytt undan naziockupationen av Prag. Efter kriget i USA, på flykt undan kommunismen. Hon stoppades inte av nollkvoter eller trumpianska murar.
När Bill Clinton var president blev flyktingbarnet USA:s utrikesminister, den första kvinnliga. För en vecka sedan dog hon i cancer, 84 år gammal, men vital och aktiv i samhällsdebatten nästan till slutet. I sitt sista offentliga inlägg – det var i New York Times – kritiserade hon Vladimir Putin, dagen innan det stora angreppet mot Ukraina.
Hon var en betydande utrikesminister, bland annat som pådrivande för att med vapenmakt få slut på Bosnienkriget och sedan avbryta Slobodan Milosevics fördrivningskrig mot den albanska befolkningen i Kosovo. Känd är hon också som vältalig förespråkare för kvinnors jämställdhet med män – och kvinnors avancemang till svåra uppdrag.
Men än mer ihågkommen bör hon nog ändå få bli för ett par böcker – och för skärpan och klarheten som opinionsbildare för demokratins värden.
Fascism – a warning gav hon ut 2018. (Finns i svensk pocketupplaga från 2020). Den riktades mot Donald Trump – men han var inte enda orsaken. Hon såg varifrån hoten mot det öppna samhället växte: Ett slags politiker som vinner makt med hets och utnyttjande av missnöje eller kriser.
Då de kommit åt makt försöker de behålla den med att bekämpa det fria ordet, bryta ned rättsstaten och manipulera spelregler – ytterst genom våld. De brukar säga sig företräda delar av befolkningen. De går in för att misstänkliggöra, fördriva eller ibland mörda de andra.
Efter en beskrivning av Italiens fascistdiktator Mussolini och andra föregångare, däribland Hitler, övergår Madeleine Albright till de modernare efterföljarna. Som skolbildande för deras maktmetoder ser hon främst Erdogan i Turkiet och Putin i Ryssland. När de fick makt använde de den för att eliminera kritiska medier och omöjliggöra en effektiv opposition som kan vinna val och byta regering.
Viktor Orbán har lärt av dem, och nått långt på samma väg i Ungern. Polens nuvarande regeringsparti har i sin tur lärt från Ungern. ”Jag menar”, skrev Madeleine Albright, ”att fascism och fascistisk politik i dag är ett mer elakartat hot mot internationell frihet, välstånd och fred är vid någon annan tidpunkt efter andra världskriget”.
Det skrev hon fyra år efter Putinregimens första militära angrepp mot Ukraina, fyra år innan det stora anfallet i år.
I dag är inte Trump i Vita Huset. Men han vill tillbaka, och han gjorde skada för friheten då han från Vita Huset angrep USA:s demokratiska institutioner, dess fria press och en rad av de allierade demokratierna. I Europa har en hel svärm med högerytterpartier blivit beundrare av Orbáns maktutövning, och ideologiska bundsförvanter till Trumphögern.
Trump ryggade inte för olagliga metoder när han förlorat 2020. Han ville ha kvar makten ändå, men misslyckades. Ändå har han behållit greppet om merparten av det parti han erövrade 2016
Som bekant nominerades han från främst SD- men även KD-håll till Nobels fredpris. Inte bara sig själv, utan också Vladimir Putin, har han beskrivit som ”genial”.