Falska asylansökningar, satta i system, har uppmärksammats en del genom åren. På tisdagen berättade Sveriges Radio om en sådan organiserad verksamhet. Ett företag i Ukraina erbjuder, under tunn täckmantel av jobbresor till Sverige, påhittade asylberättelser och praktisk information om asylprocessen.
Personen ska memorera en historia som dras för Migrationsverket i asylansökan. Företaget gör klart för sina klienter att de med största sannolikhet får avslag men också att det tar lång tid att behandla ansökan och att man kan arbeta i Sverige under tiden.
Detta är givetvis ett problem. Falska asylansökningar tar resurser, förlänger handläggningstiderna för alla och undergräver förtroendet för asylsystemet.
Men hur ska det hanteras? Sverige kan påpeka problemet för ukrainska myndigheter. Men det är inte säkert att det finns något lagrum för att stoppa denna verksamhet, även om Ukraina borde ha ett intresse av att beivra den för att värna sin nyvunna visumfrihet till Schengen-länderna.
Den parlamentariska migrationskommittén har i sitt betänkande ett resonemang om handläggningstiderna. Man noterar att korta väntetider vid hantering av asylansökan gör ett land attraktivt för grupper för vilka sannolikheten att få asyl är stor.
För grupper med hög avslagsandel gäller motsatsen, vilket bekräftas av det ukrainska företagets affärsidé. Det betyder att en snabbare handläggning för asylsökande från relativt säkra länder skulle minska mängden falska ansökningar därifrån.
Här gäller det dock att vara varsam. Att ett land är säkert för de allra flesta betyder inte att ingen därifrån kan vara förföljd och ha rätt till skydd här. Exempelvis får ett antal ukrainare asyl i Sverige varje år. Ärendena från dessa länder får kanske behandlas med förtur men hanteras lika noggrant som alla andra fall.
Asylavslag betyder heller inte i sig att ansökan är falsk. Det hade inte behövt sägas om inte vissa politiker, som givetvis vet bättre, vilseledde om detta. Som Europaparlamentarikern Tomas Tobé (M) – åter igen. I en debattartikel i Aftonbladet (22/9) kallade han asylansökan som leder till avslag missbruk av asylrätten.
Det är struntprat. Bland avslagen finns ansökningar som de från det ukrainska företaget, men även välgrundad rädsla för ens säkerhet som inte når upp till tröskeln för asyl. Och gränsen är ofta hårfin. När blir exempelvis allvarlig etnisk diskriminering, däribland systematiska trakasserier, asylgrundande förföljelse? Eller när det är fråga om hot från kriminella i ett land där poliser och domare är till salu.
Ett arbete mot falska asylansökningar måste alltså vara riktat. Inte minska möjligheterna till asyl för alla.