På tisdagen blev det billigare att köpa bensin. Nu kostar en liter strax under tjugolappen. Så lågt har priset på den (i Sverige) inte varit på flera månader. Och även om detta skulle muntra upp en och annan bilist – och fossilpopulisterna – är det inte eftersträvansvärt. Billigare fossilbränsle är en fara för klimatet, och i förlängningen för medborgarna. Det som inte betalas nu kommer att kosta sedan.
Det är Rysslands krig i Ukraina, men också covidpandemins efterskalv i ekonomin, som ligger bakom mycket av fördyringen av el, livsmedel och bränsle. Att detta betyder viss belastning på svenska och europeiska hushåll bör politiker och opinionsbildare ha respekt för. Och beslutsfattare och civilsamhälle behöver se vad de kan göra för att underlätta människors tillvaro när priser på både det ena och andra stiger. Men inte så att det undergräver viktig klimatpolitik. Inte heller ska politiker försöka rida på, eller driva på, missnöje. De bör försöka beskriva och förklara hur verkligheten ser ut, på ett korrekt vis.
På Dagens Nyheters ledarsida uppmärksammades nyligen ett forskningspapper på temat bensinpriser. I detta material finns en del intressanta grafer som fler beslutsfattare och andra borde ta en titt på. Ekonomerna Julius Andersson och Celina Tippman från Handelshögskolan i Stockholm går igenom hur priset på bensin utvecklats från 2000 till och med mars 2022. De genomsnittliga literpriserna vid pumpen för i år är de högsta sedan innan 1960, konstaterar författarna.
Samtidigt säger inte prislappen per liter särskilt mycket. Det som har verklig betydelse är däremot antalet mil bilisterna kan köra på vägarna för ett visst belopp. Och detta har förändrats kraftigt de senaste 20 år. Motorernas bränsleförbrukning har blivit avsevärt mycket mer effektiv. Att en nysåld bil 2022 kan köra 50 procent längre på en liter bensin än en som var såld 2000 är ingen liten teknisk utveckling. Dessa framgångar förminskas eller glöms ofta bort i klimatdebatten – särskilt av kortsiktiga fossilintressen som allra helst vill kränga mer klimatskadligt bränsle.
Till bilden hör också de senaste årtiondenas ökade hushållsinkomster. Bränslekostnaden för att köra tio mil, som andel av hushållens reallöner, har sedan 2000 minskat stadigt – även om utvecklingen vänts uppåt den senaste tiden. Trenden är nästan identisk för hushållen med lägst inkomster. Medborgarna har bättre möjligheter att justera sina utgifter, eller ta av sparpengar, minska sin körning och hitta andra transportsätt. Delvis för att hantera tillfälliga pristoppar – men också för klimatet.
Dessutom, konstaterar forskarna, verkar det som om svenska punktskatter på bensin håller priserna på bensin mer stabila än i exempelvis USA. Där ser vi ännu större svängningar än de som märks här.
Över tid har det alltså inte blivit en tyngre utan en lättare ekonomisk börda att betala bränslet för ett visst antal mil per år.