Vindkraftverk kan och bör inte byggas överallt. Behovet av klimatvänlig energi är stort, men inte det enda intresset som ska beaktas. Känsliga naturområden och en del jordbruksmark bör skyddas. Hur grannfastigheter påverkas av resliga byggen och tillhörande vägar ska inte heller underskattas.
Det är även klart att det på en del håll kommer bli ännu mer konkurrens mellan vindkraftsbyggen och andra byggprojekt. En del mark kan vara tänkt för bostadsbyggande eller kanske företagsetableringar av andra slag. Där det är tätbebyggt är detta särskilt svårt – däribland Mälardalen och delar av södra Sverige.
Det svåra i dessa frågor får dock inte leda till nej av ren slentrian. Dagens regler för vindkraftsetablering regleras i miljöbalken och ger kommuner rätt att säga stopp till sådana planer. Så bör det även vara i framtiden – kommuner bör kunna ha inflytande över mark- och vattenanvändning.
Samtidigt finns det skäl att se över dagens vetoregler. Det saknas bestämmelser om när kommuner ska ha fattat beslut om tillstyrkande av vindsnurreplaner. Utöver det får de även ändra sin inställning sent i processen. Den sortens väldiga osäkerheter och ofta utdragna tillståndsprocesser uppskattar sällan näringslivet, och de är inte billiga för myndigheterna. Långsamma, motsträviga och ombytliga kommuner riskerar att leda till att investerare drar sig ur, eller aldrig ens tänker tanken. Risken är att viktig elproduktion helt uteblir.
För att dessa etableringsprocesser ska bli mer förutsägbara föreslår regeringen nu att dessa regler ska förändras. Tillstånd för vindkraftsbygge ska fortfarande godkännas av kommunen. Men kommunens ställningstagande ska ske tidigare i processen och gälla i minst fem år.
Men i riksdagens Miljö- och jordbruksutskott verkar det ta stopp. Delvis på grund av det allmänna missnöjesmotståndet till vindkraften inom SD. Men från andra partier finns det en del matnyttig kritik.
Flera partier anser att det behövs nya bestämmelser om kompensation till dem som påverkas av vindkraftsbyggen – såsom grannar eller närliggande företag. Det önskas också ett system där kommuner motiveras med pengar att säga ja till mer vindkraft. Detta är saker värda att diskutera – men det borde kanske inte vara nog för att fälla förslaget. Samtidigt bör man ha i åtanke att om det blir stora summor från vindkraften som tillfaller kommunen kan detta påverka deras stöd från utjämningssystemet.
Det finns också annan kritik värd att ta vara på. Den kommer bland annat från C och L. Ska kommuner kunna ta beslut om vindkraften tidigare än nu krävs det att det finns tillräckligt med underlag från start. Och då kommunerna inte ska få begära kompletteringar från intresserade aktörer är risken att de säger nej på grund av underlagsbrist, inte för att man är motståndare till energislaget eller har andra planer för platsen som pekats ut.
Regeringen och andra ansvarstagande partier behöver hitta vägar kring detta. För även om det är klart att framtidens elsystem behöver flera sorters energislag, däribland kärnkraft, är vindsnurrorna ett snabbt och bra sätt att öka eltillgången. Fler kommuner som säger ja till fler vindkraftsverk drar vi alla nytta av.