Sådant som kostar lite och ger människor mycket frihet bör genomföras. Det är en god princip att följa inom politik och förvaltning. Tyvärr är det inte alltid så det ser ut.

I Sörmland finns inga trafikskolor med bilar som är anpassade till folk med funktionsnedsättning. Det rapporterade SVT Sörmland för ett halvår sedan. Nyköpingsbon Fanny Öhman, som är delvis förlamad i ena halvan av kroppen, berättade då att hon behövde resa till Norrköping för sina körlektioner. Detta kommenterades på ledarsidan. 

Tyvärr slutade Öhmans bekymmer inte där. Häromdagen följde SVT upp hennes situation. Hon har nu körkort. Men köra sin bil har hon ännu inte kunnat. 

Anledningen är att hennes bil behöver byggas om till hennes funktionssätt. Och sådant kostar pengar. Hos Försäkringskassan finns bidrag att söka för de som har en funktionsnedsättning. Pengarna ska antingen gå till att köpa en specialanpassad bil, eller till att bygga om den man äger.  Men från myndigheten har det blivit nej. Beskedet är att hennes funktionsnedsättning inte är allvarlig nog och att hon kan välja andra färdmedel, tåg eller att gå. 

Vissa av de människor som söker dessa bidrag kan säkert välja tåg och buss i stället för bil. Men det handlar inte om det. Bil är för många en fråga om frihet. Det kan underlätta resa till och från jobbet. Inga buss- och tågtider behöver passas. För den som tidigare varit beroende av färdtjänst, taxi, skjuts från vänner och familj är det en enorm självständighet. 

För den enskilde är det frågan om mycket pengar. Öhmans anpassningar ska kosta omkring 40 000 kronor. Och i enstaka fall kan det uppgå till över hundra tusen. För staten är det inte frågan om mycket pengar.

Nu verkar det lösa sig för Öhman. Hennes föräldrar kommer att hjälpa henne. Samtidigt ska det inte behövas. Funktionsnedsatta ska kunna ha råd med sin specialanpassade bil utan stöd från anhöriga. 

Tanken med bidraget är att försöka jämna ut de ofriheter som ofta följs av funktionsnedsättning. När detta nekas blir det helt enkelt dyrare att köpa bil för folk med funktionsnedsättning. Det spär på ojämlikheten ytterligare. 

Exakt hur reglerna bör se ut kan diskuteras. Men målsättningen bör vara att folk med funktionsnedsättning ska så långt möjligt kunna leva som alla andra människor.