Den senaste veckans rubriker har kretsat kring en tvåfaldig statsministeromröstning och nu senast nya statsråd. Den nyligen upptäckta covidvarianten B.1.1.529 har också av förståeliga skäl tagit plats i nyhetsflödet. Omikron – som den även kallas – är en tråkig påminnelse om att pandemins slut ännu inte nåtts.

Det är inte mycket vi vet om omikronvarianten. Det var Världshälsoorganisationens (WHO) sammanfattning av läget i söndags.

Enligt organisationen har antalet som testats positivt för covid ökat i de delar av Sydafrika där varianten förekommer. Men om det är på grund av den nyupptäckta mutationen eller annat finns det ännu inget säkert att säga om. 

Än så länge är det också oklart om varianten ger upphov till allvarligare eller mildare symptom än redan dominerande coronasorter. Forskare världen över tittar för närvarande på omikrontypen. Slutsatserna de drar kan vara till nytta för beslutsfattare i utformandet av smittskydd.

Det var smittskyddet i Sydafrika som upptäckte det muterade viruset. Men här bör man vara försiktig med beskrivningen av omikrons härkomst. Det behöver nödvändigtvis inte vara där virusvarianten utvecklats. Landet har skickliga forskare och väl utarbetade virusövervakningssystem.

För den delen är det inte oförståeligt att fler och fler länder stänger ner flyglinjer från Sydafrika. Men alternativ till nedstängda förbindelser finns. Omfattande testning av alla som anländer vaccinerade eller ej, är ett. De av svenska Folkhälsomyndigheten nyligen utfärdade rekommendationerma om coronatestning efter inresa till Sverige från utomnordiska länder är därför rimliga. Omikron finns också på andra håll, och enstaka fall har redan hittats i Sverige. 

Olika typer av åtgärder kan övervägas vid högre smittspridning och ökad sjukhusinläggning. Men omikronrubrikerna borde vara en påminnelse för dem som ännu inte tagit sina sprutor att göra det. Det är lika mycket en lärdom: en global farsot kräver global solidaritet. 

En del fattigare länder har inte kommit lika långt i vaccinationerna som Sverige. Här har snart 80 procent tagit sin andra dos. För en del svenskar har det blivit en tredje. I Sydafrika är det knappt var fjärde som fått två doser. Flera andra afrikanska länder har en siffra som inte passerar några få procent. Orsaken är att en del länder inte haft råd till de mängder av vaccindoser de behöver, och knappt för att skydda riskgrupper. Och med det följer risken att smittan fortsätter spridas i dessa länder och återvänder med mer kraft även till vår del av världen.

De politiker som sagt nej till att skänka vaccindoser till andra länder behöver rannsaka sig själva. Väljare behöver fundera på om dessa beslutsfattare verkligen förtjänar deras röst i nästa val.