Att det finns idrottsgymnasium är bra. Det innebär att ungdomar som vill och har förmågan att elitsatsa inom idrott kan kombinera det med grundläggande gymnasieutbildning. Därför är regeringens förslag om framtidens idrottsgymnasier välkommet.

Promemorian från Utbildningsdepartementet, som i fredags gick ut på remiss, kan kokas ner till att två idrottsutbildningar blir en. Riksidrottsgymnasier och nationellt godkända idrottsutbildningar (NIU) ska ersättas av en gymnasieutbildning med specialidrott.

Skolverket föreslås vara den myndighet som ska bedöma om en idrottsutbildning håller standarden. Skolorna måste ha god kvalitet när det gäller den idrottsliga delen, precis som för den övriga utbildningen. Men det ska också finnas ett nationellt intresse av att idrotten utövas av eleven.

Bakgrunden till regeringens förslag att slå samman utbildningarna är att kvalitén på idrottslinjerna varierar mycket. Nuvarande regelverk har också lett till att utbildningar för individuell idrott fått ekonomiska fördelar framför lagsport. Det finns även skäl att göra antagningsprocessen mer enhetlig, på många håll antas fler än just elitsatsande ungdomar.

I P1-morgon i fredags berättade Friidrottsförbundets ordförande Johan Storåkers att antalet platser på linjerna riskerar bli färre, och att Sverige därmed kanske missar en hel del talangfulla ungdomar som senare skulle kunna prestera på mycket hög nivå.

För de ungdomar som inte når upp till elitnivå inom sin ålderskategori och som har ett stort intresse av att vidareutvecklas inom sin idrott har regeringen andra förslag. Bland annat kan ämnet Idrott och hälsa anpassas så att det är möjligt att specialisera sig på den egna idrotten inom ramen för sin utbildning.

Förslaget att eleverna eller föräldrarna ska bekosta eventuell utrustning, exempelvis skyddsutrustning eller utgifter för egen häst, är vettigt. Många som sysslar med materialtung idrott i övre tonåren har ofta den ekonomiska trygghet som behövs för att klara av kostnaderna. Bra är också med det undantag som ska gälla för de studenter och föräldrar som av ekonomiska skäl inte har råd till sådana utgifter.

Ungdomar som vill göra sin idrottsutövning till karriär behöver ha möjligheten att kombinera det med gymnasiestudier. Det minskar risken för att de behöver välja mellan en idrottskarriär och en gymnasieutbildning. Potentiella idrottsframgångar lär annars kvävas i sin linda.

Det är också bra om elitidrottande ungdomar har en utbildning att falla tillbaka på om idrottskarriären inte riktig tar fart, eller när den falnar. På sikt är det en klok investering, både för individen och samhället.