Den som skriver och uttalar sig i frågor får vara beredd på att kritiseras. Det hör till att verka i det offentliga. Så ser spelreglerna ut för det demokratiska samtalet. Hat och hot hör däremot inte hemma i debatten.

Vilka åtgärder som behövs för att minska smittspridning diskuteras flitigt i press och politik. Detta är bra. Genom öppen debatt kan svåra frågor besvaras genom många röster. Forskares och vetenskapsjournalisters kunskap och erfarenhet är därför efterfrågade och välkomna. Men samtalsklimatet har, i synnerhet på nätet, varit stundtals illasinnat och hatiskt.

Förra veckan rapporterade SVT Nyheter att flera vetenskapsjournalister upplever en ökning av hatiska kommentarer i mejlkorgen och på nätet när de skriver om pandemin. De kallas bland annat för demokratihot och att de fjäskar för folkmördare. Det hätska beteendet känns igen från andra ämnen som hetsar upp läsare, bland annat migration.

Journalister som utsätts för återkommande och mycket hat, hot och trakasserier riskerar sätta munkavel på sig själva eller avstår att granska vissa ämnen. Detta är ett allvarligt demokratiproblem. Bland annat har EU-kommissionen uttryckt oro för hur den ökande hotbilden mot journalister påverkar mediernas framtida frihet, både i Sverige och flera andra EU-stater. 

Vi måste därför fundera noga och väl över vad för information vi delar på nätet och hur vi talar och skriver med och om andra.

Också forskare som delat med sig av sin forskning i medierna har drabbats hårt under pandemin. Bland annat har en professor och barnläkare, efter hundratals hatiska mejl och nätkommentarer valt att sluta att debattera och forska om pandemin (Läkartidningen 10/2). 

Detta reagerade bland annat Ole Petter Ottersen, rektor på Karolinska institutet, på i söndagens Agenda. 

– Det vi ser är tyvärr att forskare som får personliga påhopp drar sig tillbaka från forskningen. Det som händer då är att hela samhällsdebatten blir fattigare, säger han i programmet. 

Och det är allvarligt. Politiker och myndigheter behöver gediget beslutsunderlag när de försöker fatta kloka beslut. Särskilt under pandemin. När forskare avstår att forska på detta på grund av hat och hot riskerar besluten bli sämre underbyggda.

Det handlar också om arbetsmiljö. Människor ska inte må dåligt på jobbet. Förolämpningar, hat och hot är saker som inte hör hemma på en arbetsplats. Det påverkar människors hälsa och välmående. Familjelivet kan drabbas hårt. Vissa kan känna sig tvungna att byta karriär eller arbetsplats.

Chefer behöver därför ta det ökade trycket på stort allvar. Anställda, oavsett om det handlar om regionala vaccinsamordnare, journalister eller forskare, ska kunna lita på att arbetsgivare och kollegor finns där som stöd.