Julgransljusen drar inte mycket ström, och mycket av det som i helgerna lyser upp vintermörkret kring hemmen är LED-lampor, som ger bra med ljus trots nästan försumbart effektbehov.

Inför det nya året finns en större fråga att tänka på om elektriciteten – en som även är större än de ovanligt häftiga prisrörelserna på el den senaste tiden.

Vi behöver frigöra oss från det mesta av förbränningen av fossilt kol, och det behöver gå betydligt snabbare. Ska det vara möjligt behövs väldigt mycket ström. Vägtrafik och industrigrenar som fortfarande är fossiltunga behöver gå från fossilberoende till elanvändning.

Ska det bli verklighet kan det för Sveriges del väntas handla om i storleksordningen en fördubbling av både produktion och förbrukning av elström. Alla sådana här förutsägelser 10 till 30 år framåt i tiden är förstås mycket osäkra.

Men viss ledning finns att få i Energimyndighetens försök att beräkna hur energisystemet kan utvecklas fram till 2050. Myndigheten har räknat på flera alternativ. Men det enda av dem som är intressant, sett i klimatpolitikens ljus, är det med omfattande elektrifiering i processindustrier och trafik.

Innan pandemin stökade till statistiken låg elanvändningen i Sverige kring 140 terawattimmar (TWh). Energimyndighetens uppskattning går mot ungefär 235 TWh. Men den har då inte räknat med full verkan av de stora projekten med stålproduktion med vätgas i stället för koks i Norrbotten.

Det mest välkända av dessa projekt är SSAB:s ”Hybrit”, och enligt Energimyndigheten ger ett genomförande fullt ut av detta en ytterligare strömförbrukning på omkring 30 TWh, utöver det myndigheten tagit med i prognosen.

Även räknat från tillförselsidan, inklusive utrikeshandeln med el samt ofrånkomliga förluster i överföringen i elnätet, pekar Energimyndighetens uppskattningar mot fördubblad elproduktion i Sverige. Något i den storleksordningen är vad det behöver tänkas på och projekteras för – ifall det verkligen ska bli en med Parisavtalet förenlig klimatpolitik.

Sveriges utgångsläge är ändå bättre än de flesta andra länders. Merparten av industrin har sedan länge frigjort sig från olja och kol och har inte ersatt dem med fossilgas. Vi har en fjällkedja med stora, utbyggda älvar, och kärnkraftverk i stället för brunkolskraftverk. Andra länder kommer som Sverige att behöva satsa på både vindkraft, kärnkraft och bioenergi, och effektivisering, för att kunna nå klimatmål inom transporter, fastighetsuppvärmning och industri.

Både 70-talets låsningar och sådana som uppstått senare har blivit överspelade av klimathotets tillspetsning och av de tekniska genombrotten för fordonsmotorer, ståltillverkning och annat. Alla partier som tidigare varit helt emot kärnkraft kommer att få byta linje. Alla partier som önskat slippa det mesta av vindkraften kommer att få byta attityd.