När det pratas om brott mot lantbrukare handlar det ofta om stöld av större jordbruksmaskiner och diesel. Men bönder utsätts även för annan brottslighet. Och det är frågan om politiskt motiverade brott.
De senaste åren har det rapporterats om hur lantbrukare och andra företagare som håller sig med djur drabbats av brottslighet. Det kan handla om sabotage, skadegörelse, intrång i fastigheter, hemfridsbrott och trakasserier.
Det är detta som Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och Kungliga tekniska högskolan (KTH) för närvarande kartlägger.
Forskarna har tagit ett brett grepp. De tittar på alla företag med djurproduktion, förutom renskötsel och hästägare. Det kan vara bland annat vara grisskötsel, fiskodling eller uppfödning av fjäderfä. Men också minkfarmar. Vilka brott drabbar företagarna och deras familjer? Vilka djurslag handlar det främst om? Och var sker detta?
Dessa frågor ska besvaras. Och även om rapporten inte är klar finns preliminära resultat. Bland annat har forskarna skickat ut enkäter till nästan 10 000 svenska företag med djurproduktion. Av dem har nästan 4 000 besvarat enkäten.
Av materialet kan man läsa ut några saker: 17 procent svarar att de någon gång de senaste tre åren utsatts för exempelvis trakasserier eller att någon olovligt släppt ut lantbrukarens djur. 42 procent anger att de känner någon annan inom branschen som blivit utsatt för liknande. Av dem som anger att de utsatts för brott har bara en tredjedel polisanmält.
Många av de svarande tror inte att polisanmälan leder till åtal. Andra är rädda att det drar till sig mer uppmärksamhet och därmed ytterligare trakasserier. En del anger att de inte anmäler eftersom de inte ansett det vara ett allvarligt brott.
Så ska det helt enkelt inte vara. Företag och medborgare ska inte behöva vänja sig vid en viss nivå av brottslighet. Därför bör fler anmäla om de blir utsatta för brott, det säger Johan Lagerholm, ordförande för Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) Sörmland, till tidningen (23/11). Han berättar också att det är känt att det förekommer i Sörmland, men att han inte vet omfattningen.
Han föreslår också att det bör införas en brottskod för de brott som begås av djurrättsaktivister. En sådan skulle underlätta för att se hur omfattande det är.
Lagerholm bekräftar det som SLU:s och KTH:s preliminära resultat säger: fjärderfäägare drabbas ofta. Så är det också i Sörmland. Företeelserna är spridda över landet, och något tydligt mönster finns inte.
Också andra frågor hade behövt svar. Bland annat om anställda vid gårdar utsätts för trakasserier eller hot, och hur det påverkar deras arbetsmiljö.
I enkätsvaren framgår att de som utsätts för brotten känner sig mindre trygga i både hemmet och på sitt jobb. Man oroar sig för sin familj och ekonomi. Eftersom många lantbrukare har sin verksamhet och hemmet på samma gård påverkas de negativt av intrång och sabotage.
Människor ska inte behöva känna sådan otrygghet i sina hem.