Lugnt tempo, vacker lantlig miljö, relativt goda kommunikationer och en skola inpå knuten. Lite så beskriver Karl Eder sitt boende i Mellösa utanför Flen på Katrineholms-Kurirens debattsida. Han och familjen bosatte sig på orten i maj efter att tidigare ha bott i Älvsjö i Stockholm.
Men en solskenshistoria kräver inte debattinlägg. För här finns ett ”men”, det som de boende i Mellösa blivit vana vid: Det ständiga hotet mot ortens skola där barnen nu går upp till sjätte klass.
Kommuntjänstemännen har kommit fram till att skolans lokaler inte är pedagogiskt anpassade och att en ombyggnad inte är ekonomiskt försvarbar. De alternativ som föreslås är en ny skola som placeras i tätorten på andra sidan järnvägen, eller en flytt av barnen till Bruksskolan i Hälleforsnäs.
Visst, skolmiljön måste leva upp till vissa krav, även om det alltid finns ett manöverutrymme. Skattepengar ska användas varsamt och allt bör räknas på. Känslomässiga argument bör hållas isär från rationella.
Men det gäller att inte tappa det stora perspektivet. Attraktiva boendemiljöer och att locka barnfamiljer finns som målsättning i Flen liksom i de allra flesta kommuner. Distansjobb för kontorsarbetare under pandemin har gett nya insikter om hur man kan arbeta och bo. För många stressade storstadsbor var det den sista knuffen för beslutet att flytta eller börja leta efter ett boende i en helt annan miljö.
Om allt detta inte är en övergående trend, öppnar det nya möjligheter för kommuner som Flen med mycket landsbygd, mer eller mindre stadsnära.
Men vissa förutsättningar förändras inte. För att en plats ska vara intressant för barnfamiljer är inte skolan nummer ett. Den är nummer ett, två, tre och fyra. Kvalitet betyder här inte bara själva undervisningen – sett till resultat presterar Kyrkskolan väl – utan även var skolorna finns i förhållande till familjernas behov. Det handlar om det berömda familjepusslet men inte bara, vilket fler än barnfamiljer kan relatera till. Inte alla har barn men alla har varit barn och vet vad skolgång nära hemmet betyder.
Ett Mellösa med en skola är helt enkelt något väldigt annorlunda än ett Mellösa utan en skola.
Allt detta kan tyckas vara självklarheter. Men det är de inte när väl stuprörsmekanismerna aktiveras i kommunens organisation, när ekonomiska och organisatoriska aspekter snävas in till det absurda. Hur många frågor om skolnedläggningar har inte hanterats på det här sättet genom åren i sörmländska kommuner? Låt det inte hända i Flen denna gång.