Årtionden av klimatskadliga utsläpp har konsekvenser. Det är slutsatsen man bör dra av den senaste rapporten från FN:s klimatråd.
Mycket av det som står i rapporten är känt sedan tidigare. Men det gör läsningen inte mindre nedslående. De av utsläppen pådrivna klimatskadorna växer i omfattning. Bland annat konstateras att extremväder blivit allt vanligare. Omfattande hetta och långdragen torka, skogsbränder, häftiga regn, översvämningar. Höjda havsnivåer är även det ett verkligt hot som drabbar kustnära städer och infrastruktur. Och sådant har negativa effekter på människors liv.
På flera håll i världen påverkas livsmedelsproduktionen allvarligt. I många afrikanska länder och Asien har förutsättningarna för att odla mat försämrats kraftigt. Kina är ett av många länder som bör oroa sig för dessa allvarliga klimatskador. Landets långa och näringslivstäta kust och floddalar ligger i riskzonen.
IPCC stirrar sig inte blind på problemen. Klimatrådet ser även att det finns lösningar. Länder och lokalsamhällen kan bli bättre på att skydda sig mot dessa förändringar.
Om människor ska kunna leva och må bra behöver samhällets olika delar anpassas till de nya förutsättningarna. För att inte livsmedelsförsörjningen ska drabbas kan jordbruk behöva byta till mer uthålliga grödor. Vallar som skydd mot stormfloder och översvämningar kan också bli aktuellt på en del håll.
Sådana åtgärder är viktiga men gör det inte mindre viktigt att få ner utsläppen. Fortsätter industrier och transporter, och på många håll även energisystem, spy ur sig mängder med koldioxid kommer klimatskadorna förvärras. Även detta görs klart i rapporten. Det allvarliga läget borde driva även de mest motsträviga i politik och näringsliv till insikten att fossilberoendet måste brytas. Mer klimatvänlig el i energisystemet och mer biobränsle i tanken är vägen framåt.
Att minska beroendet av fossila produkter som olja och gas har även andra positiva effekter. Det finns ekonomier som helt eller i stora delar är uppbundna i försäljning av fossilbränslen. Sådan ensidighet hör inte till ett sunt näringsliv.
Men det är också en fråga om säkerhetspolitik. Politiker i Tyskland och Österrike har länge gjort sina länder beroende av gasleveranser från giftmördarstaten Ryssland. Men Putins invasion av Ukraina har fått en del beslutsfattare där att tänka om.
Insikten är välkommen men är i det senaste laget. På kort sikt skulle det innebära att gaslagren fylls på av leveranser från andra länder, och att kolkraften i Tyskland får elda på ett litet tag till. Men kan på längre sikt leda till minskat beroende av sådana fossila produkter som många mördarregimer säljer.