Ibland är det som hörs från riksdagens talarstol så häpnadsväckande att det krävs läsning av protokollet för att försöka begripa. Som inför måndagens misstroendeomröstning mot statsministern.
Mygel. Det föregick enligt Ebba Busch (KD) regeringsbildningen efter senaste valet. Enligt henne röstade en majoritet av svenskarna 2018 för att byta regering. Men ”genom politiskt spel och mygel, smutskastning och kohandel, avtal och tilläggslappar” fick Stefan Löfven sitta kvar.
Ebba Busch har uppenbart en förkärlek för melodrama. Men det finns även en större tanke bakom, att med diverse buller dra till sig uppmärksamhet. KD-ledarens påstående för ett år sedan att regeringen ”med berått mod”, det vill säga avsiktligt, tillåtit smittspridning var ingen felsägning. Hon upprepade samma konspirationsteori i en intervju i januari.
Men trots att det är vad Busch och kretsen kring henne vill, måste detta skräp bemötas. Debattens bärsärkar får inte etablera en ny norm.
Så vad var det som hände 2018? M, KD, C och L gick till val på att bilda en regering tillsammans. Men C och L gjorde det inte reservationslöst. Båda var mycket tydliga med att de inte skulle delta i en regering som var beroende av SD.
De två partiernas svar på följdfrågor och förhållningssätt till möjliga scenarier var inte alltid logiska. Men det rådde ingen tvekan om att M och KD å ena sidan och C och L å den andra hade starkt skilda uppfattningar om den tilltänkta regeringsbildningen. Det var det, tillsammans med valresultatet, som avgjorde utgången.
Vad sa då Ebba Busch själv i valrörelsen? Vad lovade hon väljarna? Inte ens på 20 år sikt kunde hon se ett samarbete med SD, sa hon till Göteborgs-Posten ett par veckor före valdagen.
Sedan dess har SD förändrats. Men inte i den riktning som Busch ställde som villkor, utan i den motsatta. Partiet har stärkt sina relationer till vit makt-miljön, som tidningen Expo visat i en genomgång tidigare i år. Partiledaren och partisekreteraren har gjort intoleranta yttranden – ”kulturell belastning”, ”avskyvärd religion” – av ett slag som de hade avstått från i flera år.
Reaktionerna från Ebba Busch har varit försiktig kritik, tystnad eller försvar av SD. När hon så får frågor vad som förändrats sedan 2018, varför hon nu vill samarbeta med SD, ger hon uteslutande realpolitiska förklaringar som går ut på att förhandlingar med SD är nödvändiga.
Nog kan det sorteras in under mygel och politiskt spel. Och även en sorts kohandel, där hon ger extremister större spelrum i utbyte mot hjälp att ta regeringsmakten.