Vänstergrupper kritiserar ofta just de inslag i marknadsekonomin som har störst betydelse för god levnadsstandard och för social trygghet med stabil grund. Socialism, eller snarare vänsterpopulism, gör sig då till stödtrupp åt sådan yttre höger som skyddar företagsvärldens värre avarter och motarbetar frihandel.

Trumphögerns kampanjer mot frihandel har likheter med agitationen från protektionistiska fackföreningar och radikala EU-motståndare i både yttervänster och ytterhöger i Europa. Just detta har vi dock inte sett så mycket av i Sverige.

Hos oss finns ju ända sedan rösträttsstriden en gemensam tradition av frihandelsvänlighet hos liberalism och socialdemokratisk arbetarrörelse. Men när både icke-socialistiska och socialdemokratiska regeringar angripits från vänster har det argumenterats som om det skadliga för välfärden främst skulle vara arbetsvänliga skatter, avregleringar och konkurrensupphandling, industrin som löneledande, ekonomiskt stabila socialförsäkringar samt ordnade statsfinanser.

Å andra sidan finns, inte bara på politikens kanter, mycket ointresse för att motverka en del starka drivkrafter bakom regional ojämlikhet eller social utslagning. En är gynnandet av skuldsättning för hus – som ökat ekonomiska klyftor mellan storstad och landsbygd. En annan är alkoholens betydande roll bakom hälsoklyftor, utslagning på arbetsmarknaden och social misär.

I sådana frågor utmärker sig ofta det organiserade näringslivet med talande tystnad. Eller så försvaras aktivt de snedvridande skattereglerna – liksom sådana företag som lever på att förvärra ohälsa, utslagning och fattigdom.

Organiserat näringsliv har dessutom som regel tigit om – eller försökt försvåra – det som gjorts och ännu behöver göras för att städa ut de förmenta "skatteparadisen". Dessa snedvrider kapitalmarknad och näringsliv, och de gynnar grov brottslighet.

Och mer än så: Det som på många håll i näringsliv och olika intressegrupper uppskattats som medel för både laglig och olaglig skatteplanering har också blivit en kanal för undergrävande verksamhet från frihetens och demokratins fiender.

I en ny bok, ”Putin’s People” av Financial Times tidigare Moskvakorrespondent Catherine Belton, skildras hur metodiskt Rysslands nuvarande regim använt möjligheterna att i västländers finansiella system dölja penningflöden och ägarförhållanden. 

Detta har de utnyttjat för undergrävande verksamhet mot en rad demokratier samt för att gömma undan stora stulna kapitaltillgångar. Åtskilliga banker, affärsjurister, fastighetsföretag (däribland Trumps), och även pr-byråer, har villigt assisterat.

Om detta har, kan det tilläggas, nästan alla västländers näringslivsorganisationer tigit, i tyst och missriktad solidaritet med yrkesbröder som främjat diktatorers och brottslingars penningtvätt.

Socialistisk och populistisk vänster har mycket att ångra. Men näringslivshögerns anledning till självrannsakan är om möjligt ännu större.