Bli statsminister i en minoritetsregering är en sak. Att få en statsbudget eller en ändringsbudget godkänd är inte riktigt detsamma.
Det fick både Stefan Löfven och Magdalena Andersson känna på, även om följderna i deras fall blev begränsade och politiskt uthärdliga. Budgeten som togs hösten 2018 medan regeringsfrågan var oavgjord kunde sedan möbleras om med ändringsbudgetar.
När M, SD och KD senare fick igenom ett motförslag till Magdalena Anderssons statsbudget hade de tre partiernas oenighet om finansieringen gjort att ändringarna inte blev stora. Det blev en budget i huvudsak utarbetad av socialdemokrater, under hänsynstagande till Centern, men sedan i avgränsade delar justerad från höger.
Enighet om svagare budget kan M, SD och KD nog ha lätt för. Särskilt skattesänkningar och pengar till förbrukare av motorbränslen och elström. Men då de ”enades” i opposition visades hur två av de för moderater så bekväma sätten att betala vallöften inte gick hem i det tilltänkta regeringsunderlaget.
Sänkt ersättningsprocent i socialförsäkringar är deras beprövade väg att med jobbskatteavdrag minska marginaleffekter i inte så höga inkomstskikt. Nu finns även frågan om de ersättningsandelar som – mer eller mindre tillfälligt – blev höjda under pandemin.
Men den finansieringen har SD många gånger påstått sig vara emot. De och Vänsterpartiet har liknande inställning till arbetslinjen och har tryckt på regeringen från samma håll.
Bistånd till flyktinghjälp, klimatåtgärder och annat bistånd kan SD däremot villigt hjälpa Moderaterna att skära ned kraftigt. Men det ogillas starkt i den del av KD där några fortfarande bryr sig om frikyrkornas insikter i världens tillstånd och missionens syn på medmänsklighet. Liberalerna har här samma hållning som KD, eller hade i alla fall då M och SD försökte förra gången.
Så en budget som smakar bra för M och SD kan innehålla många försvagningar av statsfinanserna, men mindre av finansiering.
Vad Liberalerna tycker om budgeten kan en eventuell Kristerssonregering ibland ta mer lätt på. För att de tre verkliga höger- och ytterhögerpartierna ska få en statsbudget genom huvudvoteringen om skatterna och anslagsramarna behöver de inte alltid Liberalerna. Inte förrän alla de fyra övriga partierna håller ihop om att exempelvis rösta igenom en reservation som Socialdemokraterna och Centern utformat.
Med det högst preliminära valresultatet, som kan ändras på onsdag, får M, SD och KD 159 mandat. Om S och C får stöd av V blir det ändå bara 156. Även om Liberalerna stötts bort av M och SD och lägger ner efter att ha röstat på eget förslag så behövs även MP för att fälla statsbudgeten. Det räcker inte med S, V och MP om både C och L lägger ned.
Å andra sidan kan tillfälliga majoriteter rycka ut gaddar på utgiftssidan i en trepartibudget från trion M, SD, KD. Fackutskotten kan göra omflyttningar inom fastställd ram för varje utgiftsområde, i den andra omgången av budgetbehandlingen. Motsvarande skulle en minoritetsregering med Magdalena Andersson kunna utsättas för.
Talas man vid något mellan S och M? I så fall har de en del att fundera på om hur någon styrsel och ordning alls kan bevaras i den ekonomiska politiken.