Det finns en hel del kritiskt att säga om januaripartiernas ekonomiska politik. Med pandemikrisen som argument har S, MP, C och L blivit för frikostiga med skattepengar som spenderas med bitvis dålig urskiljning. Den kritiken bleknar dock inför åsynen av de oppositionsförslag som har presenterats i dagarna.
Som en tilltänkt åtgärd för att stimulera krisekonomin vill Sverigedemokraterna ösa ut över 90 miljarder kronor till ett engångsbelopp på 10 000 kronor per svensk medborgare och 5 000 till barn under fem år.
Villkoret om medborgarskap bör inte förvåna när det kommer från SD – svenska bidrag till svenskar, liksom. Men det gör också att en usel träffsäkerhet blir ännu sämre. Observationer från exempelvis USA, som återkommande använt sig av metoden i lågkonjunkturer, visar att personer med pengar på banken inte spenderar en cent av den statliga checken och få av de övriga konsumerar allt på kort sikt.
Den främsta effekten av SD-bidraget blir att nästan alla pengar som hade gjort nytta i kommuner och regioner, i underfinansierade statliga verksamheter som försvaret eller som riktad stimulans till hushåll och företag, blir liggande på folks bankkonton. Pengar som staten lånar, märk väl.
Så här fungerar SD och har alltid gjort. Större noggrannhet borde förväntas från det största oppositionspartiet, Moderaterna. Men icke. I helgen föreslog partiet en skattesänkning på bensin och diesel på omkring en krona litern, till en offentlig kostnad på sju miljarder kronor.
Argumenten är att skatt är betungande för hushållen och att det är bra att människor kör bil. Det är inte seriöst. För oavsett vad man tycker om det sista är bensinskatten inget generellt hinder. Under de senaste 20 åren har priset på bensin och diesel varit i stort oförändrat, eller till och med minskat något, i förhållande till medelinkomsten.
På vissa platser i landet, främst på landsbygd och glesbygd, är det annorlunda. Folk där är mer beroende av bilen samtidigt som inkomsterna inte har stigit lika fort som på andra håll. Hur ska man underlätta livet för dessa människor, utan att missgynna en övergång till ett mer klimatvänligt resande i de landsdelarna?
Det kräver eftertanke, något som Moderaterna inte orkar ägna sig åt. I stället hemfaller de åt simpel populism. En för statskassan stor men för varje invånare liten skattelättnad ges till alla som kör på fossila drivmedel.
Fördelningsprofilen spretar. Glesbygdsbon får förhållandevis stor skattesänkning, men det får även den rika storstadsbon som kör bensindriven SUV. Köp av sådana vill Moderaterna också underlätta genom att slopa den planerade höjningen av fordonsskatten för nya bilar som orsakar stora utsläpp.
Det är inte mycket kvar av den forskningstillvända moderata ekonomiska politik som tidigare finansminister Anders Borg (M) stod för, medan partiets miljöpolitik går från svag till obefintlig.