Det räcker inte att säga att Nyamko Sabuni (L) och hennes partiledning ägnar sig åt svårartat självbedrägeri. De har skapat en parallell verklighet där gängse logik inte gäller och där fluffiga ordmoln har ersatt principer.
”Friheten att själv få forma sitt liv hotas av extremister. De menar att vilken grupp du tillhör är viktigare än vad du drömmer om som individ”, sade Sabuni i sitt tal i fredags. Och längre fram: ”Jimmie Åkesson önskade Liberalerna ur riksdagen i Agenda i söndags. Jag kan försäkra honom om att våra känslor i den frågan är ömsesidiga.”
Sabunis slutsats? Att hennes parti efter valet ska ingå i en ”borgerlig regering” som för att tillträda och sedan överleva måste förhandla med samma extremister som inte vill se Liberalerna i riksdagen.
Den är nämligen så man, enligt Sabuni, bäst säkrar liberala värden. Genom att regera på nåder från ett parti som bekämpar dessa värden.
Men det ska ändå gå, menar L-ledaren, genom att Liberalerna ställer hårda krav på den tilltänkta borgerliga regeringen. Samtidigt som SD inte ställer några krav alls, får man anta.
Men är det så enkelt? Måste inte en borgerlig regering få stöd för sin budget från Sverigedemokraterna, frågar Dagens Nyheter Sabuni. ”Nej, det betyder bara att SD inte ska finna gemenskap med de rödgröna”, svarar hon. Trots att det inte kostar SD något att sabotagerösta på en oppositionsbudget, och trots att SD precis gjort klart att partiet kräver förhandling om hela budgeten med en eventuell högerregering för att tolerera den.
Och varför anser Nyamko Sabuni att Moderaterna och Kristdemokraterna är att lita på i de här frågorna? När de två partierna redan har övergett det som de nyligen framställt som robusta och principfasta positioner gentemot SD och därefter gjort sitt bästa för att inte säga ett ont ord om sin tilltänkta koalitionspartner. Därutöver har M och KD tagit stora kliv bort från den traditionella svenska öppenheten och närmat sig SD:s främlingsfientliga kulturkamp.
Det är in i denna högersörja som Sabuni vill krascha sitt sargade parti.
Den interna splittringen är påtaglig. Röstsiffrorna för partiledarens linje blev 13-10 i partistyrelsen och 11-8 i riksdagsgruppen. Liberala ungdomsförbundet säger också nej till att ”föra samtal, samarbeta eller stödja regeringar som samarbetar med SD”.
Om inte partirådet 28 mars ändrar den nuvarande positionen till något väsentligt annorlunda, kommer Liberalerna gå in i valrörelsen 2022 som en antiliberal släpvagn till Kristerssons regeringsprojekt och med delar av partiorganisationen ur funktion.
De få kvarvarande liberala väljare som överväger en röst på detta parti bör då söka sig någon annanstans.