Eskilstuna är en kommun med stora sociala problem och med en gängkriminalitet som är en av de värsta i landet sett till antalet skjutningar.
Det finns inga snabba och enkla lösningar som kan lösa dessa problem. Det handlar i stället om ett idogt arbete under många år där man får vänja sig vid en rytm, där man inte sällan tar ett steg framåt och två tillbaka. Det kommer även att krävas samlade insatser från hela samhället – både från den offentliga och ideella sektorn.
Men om man ska lyckas måste skolan fungera. En studentexamen kan ses som en försäkring mot utanförskap. Den som gått ut ur gymnasiet eller har fullgjort ännu högre studier har bättre hälsa, har lättare att få ett bra jobb och lever längre.
Om eleverna upplever skolarbetet som meningsfullt fungerar skolan även som en nyckelfaktor för att få unga att undvika kriminalitet.
Att satsa på skolan och se till att den kan utföra sitt kompensatoriska uppdrag, det vill säga att utjämna skillnaderna mellan olika elevers förutsättningar att tillgodogöra sig undervisningen, borde därför ses som en självklarhet av Eskilstunas politiska majoritet (S+M).
I stället är skolan underfinansierad.
Inför 2023 beräknades det att grund- och särskolan saknade 62 miljoner kronor. I ett inlägg på Socialdemokraternas webbsida slår sig dock majoriteten för bröstet när den förklarar att de förhindrar nedskärning i skolan genom ett extra tillskott på 43 miljoner kronor.
Kommunalrådet och ordföranden för grundskolenämnden Mikael Edlund (S) säger att han är glad att majoriteten på detta ”lite komplicerade vis kan vinna tid för att skapa långsiktighet och samtidigt ge rektorer och lärare hanterbara förutsättningar för 2023”. Han konstaterar också att ”skolan och den positiva utveckling som är i den är för viktig för något annat.”
Men varför tänkte inte majoriteten på detta när de satte sig ned och beslutade om själva budgeten? Hur svårt var det för ansvariga politiker och tjänstemän att räkna ut att pengarna som anslogs i budgeten inte skulle räcka? 62 miljoner kronor är inte direkt någon felräkningssumma. Så hur kommer det sig att ingen slog larm tidigare i budgetprocessen?
Att besluta om ett tillskott i efterhand är naturligtvis bättre än inget. Men det är inte med den här sortens ryckighet som skolan får goda förutsättningar att drivas långsiktigt.
Även gymnasieskolan saknar pengar. Tre av kommunens fyra gymnasieskolor gick under 2022 med underskott. Bara Rinmangymnasiet redovisade ett plusresultat på grund av överskott under tidigare år.
Det har fått facket Sveriges Lärare att protestera. I ett brev som skickats till ansvariga politiker och chefer i Eskilstunas skolledning kräver de bland annat att gymnasieskolan ska erbjudas skuldsanering.
En faktor som drar ned resultatet är att skolpengen ska räcka för att täcka kostnaden för lokalhyrorna. De är dyrare än de borde vara. På grund av att kommunens prognoser över elevantalet slått fel står nu 700 platser, motsvarande en hel skola, tomma.
Pengar som skulle kunna gå till läromedel, elevhälsovård, studievägledning används i stället till hyra för lokaler som inte behövs. Men beskedet från ansvariga politiker är att samtliga kommunala gymnasieskolor ska behållas.
Dessutom är skolpengen för gymnasieskolan låg. En jämförelse som barn- och utbildningsförvaltningen nyligen gjort visar att Eskilstuna lägger mindre pengar på ”undervisning, lärverktyg och lokaler” än andra kommuner – oavsett om man jämför sig med skolor med liknande socioekonomiska förutsättningar, liknande gymnasieskolor, skolor i andra större städer och andra kommuner i Sörmland. Även när man tittar på kostnaden per elev spenderar Eskilstuna minst pengar.
I en skriftlig kommentar till tidningen säger gymnasienämndens ordförande Muhammed Tahsin (M) att han ännu inte tagit del av jämförelsen av kostnader mellan kommuner. Men han konstaterar att ”den skolpeng som Eskilstuna kommun har ligger under riksprislistan.” Han slår också fast att ”det finns faktorer och kostnader som gör att vi hamnar lägre” och att det är ”helt omöjligt att jämföra rakt av då kommuners förutsättningar är olika”.
Visst, det går inte att jämföra i detalj. Det är heller inte syftet med den typ av jämförelser som förvaltningen har gjort. De ska i stället ge ett riktmärke för vilka förutsättningar skolan har att bedriva verksamheten.
Hur man än vänder och vrider på siffrorna i undersökningen får man den här gången samma resultat – Eskilstuna lägger mycket mindre pengar på gymnasieskolan än andra kommuner med liknande förutsättningar.
Om man som S och M säger sig vilja minska den socioekonomiska utsattheten i kommunen och försvåra rekryteringen till gängen måste man ge skolan ordentliga förutsättningar att långsiktigt göra ett bra jobb. Det kan man inte med dagens underfinansiering.
Majoriteten måste därför vid det här laget inse att den är ute och cyklar.
Det går att ändra förutsättningarna för skolorna, men då krävs det att politikerna sätter fart. Att de sätter en realistisk skolpeng, att de anpassar lokalerna efter behoven och garanterar skolan goda och långsiktiga förutsättningar. Det går – om viljan finns.
