Biltrafiken elektrifieras successivt. Det kan gå allt snabbare. Men tid tar det.
Så vad ska då fullt användbara bilar med förbränningsmotorer användas till? De kan säljas begagnade och billigt, till länder där miljö- och klimatkrav införs långsammare. Där kan de fortsätta med utsläpp tills de blir skrotfärdiga. I Östeuropa finns säkert marknad för det.
En stor mängd kapital ligger bundet i lastbilar, bussar, traktorer, skogsmaskiner och många arbetsfordon med dieselmotorer. Bara en del av dem kan ersättas av fordon som har batterier och elmotorer, eller får ström från luftledningar.
Mycket av användningen av dieselmotorer blir en lång tid framåt svår att ersätta. Biobränslen är ett sätt att delvis komma loss ur rävsaxen. Den nu så politiskt svartmålade och utskällda reduktionsplikten minskar trycket att tillgripa än mer drastiska styrmedel.
I stället för att med ännu hårdare bränsleskatter forcera utskrotning eller export av bensin- och dieseldrivna fordon kan ett land gå framåt i klimatanpassningen när en del av fossilbränslet ersätts med iblandade biodrivmedel. Detta förklarar att införandet av reduktionsplikt från början fick så brett stöd i riksdagen.
Liksom bonus-malus-modellen i fordonsbeskattningen förknippas reduktionsplikten mycket med Centern. Under åren i regeringen har den handlagts av statsråd från MP. Men fördelarna insågs av marknadsmässigt tänkande personer i en rad partier. Det var den i missnöjespolitik inte så omaka duon V och SD som först satte sig på tvären.
Sedan släppte de flesta spärrar. Såväl klimatpolitiken som dess besvärliga avvägningar har sopats åt sidan i valkampen. Reduktionsplikten sågs till höger främst som användbart tillhygge mot Centerpartiet.
Sverige hade när det gäller dieselpriser vid pump kommit att hamna i topp inom EU, till skillnad från bensinpriset där det i en rad länder brukar vara dyrare än Sverige. Reduktionsplikten ger stora fördelar på sikt. Men särskilt innan tillverkningen av biodrivmedel utvecklats mer så fördyrar den bränslet.
Då är det ett verkligt skott i foten att som reaktion på internationella prishöjningar kraftigt vilja skära ned just reduktionsplikten – eller avskaffa den. Vanlig bränsleskatt kan ändras med mindre negativa verkningar. Andra stöd till särskilt dieselberoende företag kan också användas.
Dessutom har landsbygdens viktiga näringar, både växtodling och skogsbruk, möjligheter att utveckla produktion av biodrivmedel, som kan underlätta nedskärningen av fossila bränslen, på vägarna, i arbetsredskap och även fartyg. Det övervägs miljardinvesteringar i att framställa värdefulla biologiska oljeprodukter ur skogsindustrins avfalls- och biprodukter. Diesel från massabruk är sedan flera år en etablerad teknik.
Att av taktiska skäl skjuta skarpt mot biobränslena kan vålla en instabilitet och en politisk risk. Den kan göra att företag som skulle kunna ge värdefulla bidrag i klimatpolitiken inte vågar investera – i vart fall inte i Sverige.