Betyg ska sättas efter bedrift. Det är en princip som ska vara styrande när elever betygsätts. Men det är inte alla som verkar tycka så. Det är slutsatsen som kan dras av Skolvärldens senaste granskning av betygsättning som kom nyligen.

Under hösten skickade Skolvärlden ut en enkät om betygsättning till 2 000 medlemmar av Lärarnas Riksförbund. Det är frågan om lärare på mellan- och högstadium. Hälften svarade. Och resultatet är mer än besvärande. Det senaste året har var fjärde svarande varit med om att föräldrar försökt pressa fram bättre betyg åt sina barn.

Det är frågan om föräldrar som framhäver sina kontakter inom skolförvaltning eller sin egen utbildningsnivå. En del varnar med att anmäla läraren till Skolinspektionen för tjänstefel – allt för att undvika ett underkänt betyg på deras barn. Det förekommer till och med hot. Det är en bild som bekräftas i Lärarförbundets medlemstidning Läraren. Där vittnar några lärare om hur aggressiva vissa föräldrar kan vara och att det också i en del fall leder till andra betyg än planerat. 

Först: det där ingen bra arbetsmiljö att jobba i. Vuxna människor behöver fundera på hur de själva hade velat bli behandlade i en sådan yrkesroll. Att föräldrar ska kunna ställa frågor om hur betyg sätts är en sak. Och kommunikation med vårdnadshavare kan vara av godo. Föräldrar kan på så sätt få svar på vad de kan göra för att stötta sitt barn i studierna. Men att det finns de som försöker undergräva lärares betygsättning eller skrämma till följsamhet är inte acceptabelt.

Därför är det viktigt att lärare har skolorganisationens stöd. Rektorn i synnerhet. Och ofta är det så. Men i Skolvärldens enkät uppger 16 procent av lärarna att de det senaste året utsatts för press från rektor eller chef i samband med betygsättning. Rektorer som säger till lärare att inte vara så bråkiga och svåra och gå föräldrarna till mötes. Ibland nämns även nästkommande lönesamtal. I en del skolor bakbinds lärare av ledningens uttalade mål om noll underkända elever.

Två ändringar i skolan kan göra situationen bättre. Central rättning av nationella proven är en. Den andra är att resultatet från nationella prov bör vara styrande av slutbetyg i större utsträckning. Det skulle leda till att en del ilska riktas bort från lärarna. Risken att olika betyg sätts för samma prestation skulle också minska generellt. För ämnen där det saknas nationella prov behöver professionen och politiken finna andra lösningar.

För så här ska det inte vara. Elever som får högre betyg än de ska ha tar platser på gymnasiet från andra som fått korrekt bedömda betyg. Det i sin tur påverkar chanserna till vidareutbildning och så småningom anställning. Elever som får överbetyg istället för hjälp att nå målen riskerar dessutom få stora problem i framtida studier. Sådan orättvisa måste motarbetas.