Putin har ändrat grundlagen, efter eget behag. Sedan 1999 har han varit ibland premiärminister, men mest president. Nu när han är 67 har han drivit igenom att kunna bli kvar på tronen till 83. KGB-agenten har gjort sig till monark. Vladimir V kan han få heta i regentlängden.
Det är lite rörigt i ryska rikets medeltida föregångare, men åtminstone tre Vladimir var mer än tillfälliga härskare. Lenin blir då den fjärde Vladimir på tronen, Putin den femte.
Sådant är kuriosa. Men att Rysslands statsskick fallit tillbaka i despoti med många monarkiska drag är en brutal, farlig realitet. Institutioner och lagar är i stor utsträckning kulisser eller skuggor som döljer maktens verkliga vägar. Avgörandena ligger ytterst hos härskaren i Kreml. Som redskap och underordnade delägare i makten har han säkerhetsorganen – KGB:s efterträdare samt en krets av stora affärsmän – oligarkerna. Dessa har stort inflytande men kan också leva farligt. Försöker de sig på egen politik kan de störtas med de styrandes polisstatsmetoder.
Parlamentet är tamt. Opposition som skulle kunna vinna brett stöd hindras effektivt. Av fria massmedier återstår några spillror, men inte så stora att de skulle kunna få omfattande gehör i hela det väldiga landet.
Korruption, och plundring av stat och natur, är omfattande. Mycket stora rikedomar finns i statsledningens närhet och hos affärsmän som tjänar regimen. Stora tillgångar har dolts i det västliga finansvärldens avarter, häleriholma och mörklagda bolagsregister.
Samhällsekonomiskt är dock Ryssland ett moras, förutom främst fossilsektorn. Beroendet av höga energipriser är stort, för statsbudgeten och den militärmakt som används för en på senare år mer aggressiv utrikespolitik. Regimintresset gör Ryssland till understödjare och bundsförvant till klimatpolitikens sabotörer, till fiffel- och fusksektorn i västlig ekonomi, till många slags diktaturer samt till den yttre högern, som kan försvaga västländernas sammanhållning och demokratiska samverkan.
Rysslands regionala och sociala skillnader är väldiga. Därför förespeglas ofta ekonomiska förbättringar, som landets ensidiga, svagt utvecklade produktionsapparat knappast kan leverera. Med sådana löften, om pensionsindex och minimilöner, sockrades även den bunt av grundlagsändringar, som i efterhand skulle gillas i klump i den regimregisserade "folkomröstningen" om Putins förlängda tid på tronen.
Likheter med stora delar av tsartiden är sådant som korruptionen, den militära styrkan vilande på ett svagt och dåligt produktivt ekonomiskt system, regimens utnyttjande av den ortodoxa kyrkan samt det långtgående härskargodtycket och rättslösheten för medborgare och företag.
Skiftet från en monark till nästa är dock oreglerat. Men även då den ryska monarkin var ärftlig skedde tronskiftena ofta genom kupper, intriger, inte sällan mord. Hur tronskiftet efter Vladimir V går till är en öppen fråga.