VÀlfÀrden har aldrig varit sÄ utbyggd som nu

Om nÄgon skulle besöka en Àldre slÀkting pÄ ett boende med samma standard som 1970-talets lÄngvÄrd, skulle personen sannolikt slÄ nÀven i bordet.

Om nÄgon skulle besöka en Àldre slÀkting pÄ ett boende med samma standard som 1970-talets lÄngvÄrd, skulle personen sannolikt slÄ nÀven i bordet.

Foto: Stig-Åke Jönsson/TT

Signerat2020-02-01 06:30
Detta Àr en ledare. StrengnÀs Tidning Àr en liberal tidning.

DÄ och dÄ kommer siffror som gÄr rakt emot den allmÀnna uppfattningen. Som att Sverige aldrig har satsat lika mycket pÄ vÀlfÀrden som nu.

Det berĂ€ttar Annika Wallenskog, chefsekonom pĂ„ Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, som förelĂ€ste hos Frisinnade klubben förra veckan. Ökningen gĂ€ller bĂ„de totalt och i kronor per invĂ„nare, med hĂ€nsyn tagen till inflationen. 

Och hÀr Àr det ingen tvekan om vilka Äldersgrupper som konsumerar mest. Medan kommunernas och regionernas snittkostnad för varje 1-18-Äring Àr pÄ strax under 200 000 kronor per Är, ligger man dÀrefter pÄ 50 000 till 80 000 till och med 75-Ärsdagen, dÄ kostnaden stiger kraftigt. För 90-95-Äringar landar det pÄ cirka 400 000 om Äret.

DĂ€rmed inte sagt att det Ă€r de Ă€ldre som Ă€r dyrast per Ă„rskull. DĂ€r toppar barnen eftersom de Ă€r fler. 

DÀremot betyder det att kostnaderna kommer att öka rejÀlt nÀr de stora Ärskullarna, födda pÄ 1940-talet, börjar behöva Àldreomsorg. Dock inte mer Àn att det gÄr att klara, och ökningen Àr ett utmÀrkt tillfÀlle för att se över vÀlfÀrdens villkor och upplÀgg.

HÀr Àr det första som bör göras att ta hÄl pÄ myten att Sverige satsar mindre pÄ skola, vÄrd och omsorg i dag Àn pÄ exempelvis 80- och 90-talen, vilket de flesta trodde nÀr SKR frÄgade för nÄgra Är sedan. Missuppfattningen beror sannolikt dels pÄ att vi förvÀntar oss högre standard, eftersom vi har allt bÀttre privatekonomi, varpÄ de stigande förvÀntningarnas missnöje slÄr till.

Men det finns Àven en felaktig skönmÄlning av hur det en gÄng var. Om nÄgon skulle besöka en Àldre slÀkting pÄ ett boende med samma standard som 1970-talets lÄngvÄrd, skulle personen sannolikt slÄ nÀven i bordet. Samma sak om platserna inom barnomsorgen var lika fÄ som dÄ.

Vidare kostar sjukvĂ„rden cirka 500 miljarder om Ă„ret. Även det Ă€r betydligt mer Ă€n under tidigare decennier, och enligt Gunnar Akner, docent i geriatrik vid Karolinska Institutet, har vi aldrig haft fler lĂ€kare och sjuksköterskor per capita (Studio Ett, 30/1).

Satsningarna tyder pÄ att det inte nödvÀndigtvis Àr pengar som saknas, utan att de resurser som finns inte anvÀnds effektivt. Enligt Annika Wallenskog kunde de anstÀllda förr i regel Àgna mer av sin arbetstid Ät sjÀlva uppdraget, medan socialsekreterarna i dag bara tillbringar 13 procent av tiden i "kundmöten" och för anstÀllda pÄ sÀrskilda boenden Àr det 55 procent.

Det visar det som mĂ„nga vittnar om – den administrativa bördan har ökat – vilket Ă€r det andra som behöver Ă„tgĂ€rdas.

För det tredje Ă€r det nödvĂ€ndigt att kommunerna krokar arm och vĂ€lkomnar ny teknik. Exempelvis finns det mycket pengar att spara pĂ„ saker som trygghetslarm och nĂ€tlĂ€kare. 

Den data som redan samlas in kan anvÀndas bÀttre för att jÀmföra resultat mellan kommuner, lÄta de bÀsta vara förebilder och skapa system dÀr intressena snarare Àr gemensamma Àn separata. DÄ skulle vi förhoppningsvis inte behöva lÀsa om "social dumpning" och kommunalrÄd som vill undanta hela kommuner frÄn EBO-lagstiftningen, för att ta tvÄ fÀrska exempel pÄ hur det kan gÄ nÀr kommuner ser sig om enskilda enheter och inte som delar av helheten Sverige.

För det fjĂ€rde mĂ„ste kommunerna renodla sina verksamheter och vĂ€lja bort saker. Under de senaste decennierna har kommuner byggt arenor och Ă€ventyrsbad för miljarder och i höstas blev Helsingborgs stad den första kommunen som placerade en egen lobbyist i Stockholm. 

Varken byggena eller lobbyisten Ă€r sĂ€rskilt tunga budgetposter sett till helheten, men i bĂ„da fallen har man tĂ€njt rĂ€tt mycket pĂ„ det kommunala kĂ€rnuppdraget. Som affĂ€rsutvecklare Bengt Gustafsson nyligen uttryckte saken Ă€r kommunalrĂ„d lika angelĂ€gna om att bygga kommunala varumĂ€rken som de privata företagen (SvD, 23/1) vilket Ă€r en utveckling som mĂ„ste upphöra. 

I alla fall nÀr varumÀrkesbyggandet gÄr ut pÄ nÄgot annat Àn att tillhandahÄlla bÀsta möjliga skola, vÄrd och omsorg.