De besöksförbud på äldreboenden som flera sörmländska kommuner utfärdade i mitten av mars var olagliga. Endast regeringen kan fatta sådana beslut. Det är Folkhälsomyndighetens och Socialstyrelsens jurister eniga om. Kommuner får enbart förbjuda besök till enskilda boenden, och då under korta perioder. Vilket ledarsidan skrev om förra veckan (11/11). 

Katrineholm var en av de tidigaste kommunerna i Sörmland med att utfärda ett besöksförbud på sina boenden. När kommunstyrelses ordförande i Katrineholm, Göran Dahlström (S), kommenterade saken efter att fått facit kunde han ha idkat självkritik (Katrineholms-Kuriren 18/11). Han kunde sagt att kommunledningen självklart inte ska bryta mot lagen, inte ens under kris, och att det inte ska ske igen.

Men det är inte det vi hör från ordförande Dahlström. Han skyller på regeringen och Folkhälsomyndigheten: de var senfärdiga med att utfärda ett nationellt besöksförbud. Han anser att något var tvunget att göras för att stoppa smittan. I intervjun får han medhåll från Joha Frondelius (KD).

Bättre låter det från Tony Rosendahl (V). Hade han vetat om förbudets olaglighet hade han varit kritisk, säger han till tidningen.

Spelar besöksförbudets olaglighet så liten roll för Dahlström och andra? Till tidningen säger han dessutom att han skulle göra samma sak igen om han bedömde att katrineholmarnas liv var i fara. I vilka andra fall tycker Dahlström att lagar kan rundas?

Kommunledningen behöver förklara varför man inte stannade vid en avrådan från besök på äldreboenden. Det är inte bara genom lagar som smittor stoppas. Information om vilka risker besökare utsätter en familjemedlem, släkting eller vän för kan vara spärr nog.

Katrineholms kommun har också andra skäl till självrannsakan. Samtidigt som besöksstoppet infördes utfärdade kommunen det som i praktiken var ett förbud mot sammankomster. Det hotades med indragna pengar till föreningar om ”stora evenemang” genomfördes. Hoten riktades också mot föreningar som följde regeringens regler om max 500 personer. 

Vilken lag som gav ledningen i Katrineholm rätt att begränsa sina medborgares grundlagsbefästa fri- och rättigheter är fortfarande okänt. Sådant ska inte sopas under mattan.

Det är en fråga om förtroende. När kommunpolitiker pratar om förbud måste medborgarna kunna lita på att det som politikerna gör är lagligt.