En färsk rapport visar att grundvattnet är påverkat under Åkers krutbruk. Halterna av lösningsmedel som bland annat tetrakloreten och trikloreten är höga på flera platser.
Medlen används främst inom verkstadsindustrin som fettlösare men brukas även i kemtvättar. Medlen är skadliga för människa och natur, svårlösliga i vatten och sprids därför med grundvattnet.
Nedbrytningen är långsam och lösningsmedlen avger gaser som kan inandas. I kroppen fördelas ämnena i fettvävnader och påverkar centrala nervsystemet med effekter som huvudvärk, yrsel och vid höga doser medvetslöshet och hjärtstillestånd.
Användningen av klorerade lösningsmedel har enligt Naturvårdsverket minskat kraftigt, och var i början av 2000-talet nere i 1 000 ton per år, var av hälften bestod av tetrakloreten.
En rapport från år 2012 visade att det fanns klorerade lösningsmedel i marken vid bruket. Den senaste fördjupade rapporten bekräftar att det finns föroreningar på fabriksområdet.
Klorerade lösningsmedel misstänks vara cancerframkallande och skadliga för vattenmiljöer. Ett problem eftersom Råckstaån rinner rakt igenom området.
Tillståndet i ån har undersökts med hjälp av ytvattenprover. Dessa har inte visat ett spår av klorerade lösningsmedel.
Det finns inte heller dricksvattenbrunnar i området så ingen har riskerat hälsan den vägen.
Men i ett provtagningsrör för grundvatten utanför en fabriksbyggnad som har fungerat som gasmaskfabrik och kontrollaboratorium, uppmättes 520 mikrogram lösningsmedel per liter grundvatten. Ett skyhögt värde och övriga mätningar är inte i närheten. Men på många platser i fabriksområdet uppmäts värden en bra bit över Naturvårdsverkets tillåtna riktvärde på 1,2 mikrogram tetrakloreten per liter vatten. För trikloreten är riktvärdet som högst 0,6 mikrogram.
I samma byggnad uppmättes även högst värden av klorerade lösningsmedel i inomhusluften.
Förekomsten av grundvatten i området är liten så spridningen är förhoppningsvis begränsad. Troligen släpps relativt lite grundvatten ut i Råckstaån. Delvis beror det på att bottensedimenten i ån är täta och släpper inte igenom grundvattnet.
Det finns fyra riskklasser för förorenade områden. Riskklass ett är värst och det finns cirka 1 200 gamla industriområden i landet i den klassen. Och samtliga ska saneras men det kommer att ta många årtionden. I riskklass två finns det 13 000 platser och meningen är att dessa också ska saneras. Saknas ansvarig tvingas staten betala för att få jobbet gjort.
Hur allvarliga utsläppen är vid krutbruket är inte avgjort.
— Det vill jag inte säga, det behövs en utredning. Men kan man hitta en ansvarig får de betala en sanering. Det kan bli dyrt, de största saneringarna som den i Valdermarsviken där det finns tungmetaller, kommer att kosta 100-tals miljoner kronor att muddra, säger Anna Nordin, handläggare förorenade områden vid Naturvårdsverket.